..det är en grej att stå nedanför de fem gestalter som stal mitt hjärta för omkring fem år sedan, och sjunga om brustna kevlarsjälar eller Biancor som är som glansiga förstörda färgfotografin.
de är tillfällen då jag liksom är i gråtextas, sådär förälskat överkänslosam och åren då jag febrilt försökte tvätta bort allt smuts från golvet, hjärnan, djuren, kläderna, rummet, händerna med Eldorados illröda rengöringsmedel bara tar över hela mig igen.
alla känslor på en och samma gång, helt enkelt.
det är också en grej att gorma om Pablo'sar övergivna av sina stora kärlekar på flygplatsen i kalla Sverige som små sommarkissar.
liksom hjärta Lars, och han hjärtar tillbaka.
typ en viss lördagskväll i Småland, i dansen, glädjen och regnbågarnas tecken - då jag bara blir Stinigt galen och lycklig och känner så mycket transig, rödlätt, den-där-lilla-bruna-dansande-Gustaf-eller-vahannuheter:ig kärlek jag inte kommit närmare än metern tidigare.
sådär att allt är alldeles underbart och färgglatt och hoppfullt. typ som knark, fast utan knark. fattar ni?
love will faktiskt paya the bills!
..å ni bedrööövliga o-Billiepeople behöver inte försöka förstå det där med love & billsen. när ni blir ett par stycken äldre, coolare och era öron växer ifatt minas klokhet vet ni vad jag snackar om.
och en sak måste ni veta - somliga vet säkert redan, men it can't be said enough; det är sannerligen-pannerligen en grej att svettas, hetsa, aggrohoppa klackarna av sig, samt inte minst skrika för allt vad halsen inte tål och vad resten av lätt&lagomland hatar dig för, pga den något naglar-mot-glas kinda ljudfrekvensen.
skrika på hjälp, suga, spy och mörbultas - på ett såntdärnt väldigt glädjeskapande och behagligt sätt. levande liksom.
där & då. bara där & då. eftersom att det bara är där & då som räknas i hela världen. trajdidajddidiajdiDAJDID-
AJDDIIDAJdiddajdiaj!!!
liksom. och alldeles, alldeles nyss lyssnade jag på P3 Star från i lördags, med inslag av hans Hultanspelning i somras.
jag rös i princip konstant genom hela - blundade och mindes sommaren. kända själva längtandunken på riktigt, riktigt nu.
påmindes återigen om hur sjukt mycket bättre han är live än på plattan, och känner för tillfället mest lite tur som tusan att det är mindre än två månader kvar nu. det är nära, det är så himla nära.
just had to tjoho-tralalala-längteblogga lite.
jag & Kexis kidnappar Laaksosångare på les mystisko hak numero uno. bakom tågstationen dessutom. snacka om scoop, va!
jaa, och eftersom jag och ismaskinskillen i himlen har en liten deal, litar jag nu fullt på att snön ska ligga fin & skiiitkritvit som renaste lilla sockerbit utanför Sigurdsgatan den 21 november. då slipper jag betala tågbiljetten och kan troget leva mig in i gratis-är-inte-bara-gott-utan-det-är-även-det-enda-alternativet-för-evig-lycka-generna, genom att typ leta upp ett par skidor pappa hittat utanför porten för tretton år sen or something och med hjälp av Rudolfs skidvalla ta mig till Västerås i sann Löfbladsanda. gratis, äventyrligt & med mjukost inkluderat. exactly the way I want it!
hoho, jotack - jag har sagt det förr & säger det återigen plus många gånger hädanefter också. what would you do without Sunes jul jenkligen?
ja, tamigtrattkantarell inte överleva iallafall. pilutta nej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du är den stina vi alla vill ha under våra duntäcken.
SvaraRaderajag tänkte bara förmedla det så att du förstår att du är cooling.
anyway, så är gekås typ sjuuuuuuukt mega überstort och dom fyller på varor konstant och varje halvtimme så kommer nya lastbilar med nya grejor (allt detta kan du läsa om i den trevliga GEKÅSBOKEN) så jag tvivlar på att exakt den tröjan som anna hade finns kvar.
men jag ska köpa en liten gulligull present åt dig så blir du glad iallafall.
typ puss :*