alla balla kan

vetnivanu, va? (och nu är det er tur att svara högt & tydligt 'JAAAAAA!!!' för jag vet att ni vet vad jag alldeles nyss frågade ifall ni visste)
jag är lite seg i korgen på det här med bloggupdates jag.
men det vet ni ju redan(pilutta er. told you so!), så för min egen(& er!) skull lovar jag nu att bli bättre kring denna faktor.
jag har ju ändå haft blogg i tre år, jag borde vara haj på det här nu.
och jag fattar egentligen inte; jag har mer tankar än någonsin, men de vill inte riktigt ploppa ut genom fingrarna och ner i bloggen - utan tar snarare en genväg(tror dom) ut genom öronen och ner i tekoppen.
mhm, sen dricker jag upp dem & vips ligger de och tar massa plats igen.
inte konstigt att mitt hår växer så snabbt liksom, funderingarna måste ju ta sig ut nååånstans till slut.
men pänniwäjj så var det ju lite kvitter om ny blogg på kartan ja. = nya hurtiga, morgonjoggiga, blåbärsplockarfriska doser inspiration som flödar!
..eh. visst?

..nåja, i vilket fall lär ju de där Blogspotvisionerna ta sin lilla tid för sig att med allt sitt pick och pack(bäst för den att det inkluderar vindruvemassäck) lifta hit till Snevringevägen.
så under tiden ska ni lyssna på världens finaste låt, kära bloggybabies.
få förunnat att vara världens finaste låt kan tänkas, inte sant?
jo, men den titeln är den mer än värd att sättas under. ialla fall där mina stämband dallrar.

spektaklet heter No one wants forever, är gjord av Laurel music(uppkolla du gör nu! jag grottmänniska. hongabonga! wie) och träffar kort & gott alla känslospröt(inklusive reservlagret) som finns att tillgå i mitt lilla dunkande.
man skulle typ kunna säga att den är min.. mys-, depp-, gråt-, sakna-, nostalgi-, längte-, festival-, sommar-, snörvel-, ynkpynk-, läpphäng-, kär- och drömlåt - all inclusive liksom.
så jag lovar dig, den är mer än trippelvärd att hurra & fälla några salta för.
kan jag någon gång påverka folk med min musik, på det sättet den här låten rör om i grytan; då lovar jag dig att jag kommit hem.

och är du lika suck:ig och blödig för svenska filmer med dialekter och våldtäkter i, som jag, har du utan tvekan redan hört what I'm about to show you; förmodligen får du just nu enorma flashbacks av vad jag skriver om den samt gråter lite tycka-synd-om-dig-tårar medan du kikar tillbaka på dina gångna dagar och passioner till toner av Laurel dåodå, dumed.
jag upptäckte nämligen No one wants forever under en av mina alla tårdrypande Fjorton suger-scenarion; mamma hade precis åkt till Bulgarien, skolan skulle börja om några dagar och jag gjorde inget anant än att sakna henne och alla mina juni/juli-äventyr.
nivet ju redan att jag är sådär nördigt 'and here comes the tears...'-blödig när det kommer till sånt - och denna stund var allt annat än undantag.
jag satt och kollade på tv mitt i natten med mammas Beckyhåriga filt om mig, då underbart fina Fjorton suger började visas.
jag kikade lite & saknade om vartannat. hela filmen skrek liksom sommar, så alla känslor kom ännu flera snäpp närmre.
helt plötsligt dök då No one wants forever upp - och konstigt nog har jag aldrig reagerat över detta underbara, vackra tidigare.
men nu tog den inga genvägar - bokstäverna och nynnandet gick rakt in i mig och gav mig en saknadhand att greppa. den saknade också något. någon.

så där satt jag alltså - helt ensam på mammas sängkant, försökandes memorera så mycket som möjligt textrad mitt i min alldeles egen Stinaversion av Gustav&Gudrunstormarna; beståendes av festival-, Örebro-, och mamsitårar och känslor rinnandes över bägarkanten long time ago.


drick Oboy, ät en muffins eller något annat tröstätigt och sakna sommarn-gråt lite! I'm sure you need it. jag lovar, den prickar.
..eller mer, blåser dig bakom örat och ryser i hela dig.



if you want to be alone here with me you must understand my weakness
it's the way that he left me and bereft me of of my love
without a warning without mourning almost yawning
no one wants forever anymore
cause no one dares to try
no one wants endeavour like before

if you want to see the world that's in me
you should know I'll always need him
it's the way that I met him
there's no way that I could possibly forget him like he got me and forgot me

no one wants forever anymore cause no one dares to try
no one wants endeavaour like before
no one wants forever anymore
and no one wants to be there like I know I might have been
no one wants endeavaour like before