under mitt pingvinparaply

2011-09-30T22:38:00.006+02:00

den här bloggen är mitt sjuttonartonnittonårsjag i text.
sporadiskt och blåögt skrivet, månad för månad.

det var ju sällan ni fick komma närmre än till mina snirkliga metaforer,
men det var en trevlig tid, hörrni. jag höll er nära.

gå tillbaka och läs ibland.
dyker nog upp igen. någonstans. äsch, you'll find me. I'll find you.

om en månad ska jag se Bon Iver live.
two years ago-jag (<- länk, klick) skulle bara ha vetat vad som väntade.

nä vänta vet ni va

2011-07-21T00:33:00.006+02:00

jag tar en paus från livet ett tag.

min lista:
1, sluta snubbla på mig själv
2, bli hungrig på den halva mackan framför mig (är mätt men inte belåten)

nästa vecka åker jag till Emmaboda. jag har inte tänkt på det så mycket, men jag tror att det är ett äntligen igen.
ett par veckor därpå hälsar jag på Lisa i Oslo. äntligen Lisa igen, äntligen Norge också tror jag för det är ju kul.
mamma brukar säga att jag är lik vår norska släkt, så kanske bumpar jag into någon som ser ut som mig där. det vore ju förträffligt!

sen åker jag med Emma och ser Jakob Hellman på Gröna Lund.
äntligen + äntligen igen.

efter det är det nästan höst.
skönt.

jaaaa, hörrni.. jag vet inte.
jag har slutat försöka balansera, nowadays hänger jag upp och ner.

mitt samvete ligger utspritt över hela landet på något sätt.
det sprack i en töntig explosion jag är irriterad över och vill skrika åt.
kapoff.

ibland måste jag påminna mig själv att andas, glömmer bort.

vill vara Mark Levengoods och Jonas Gardells kärleksbarn.

längtar tills det inte är cookie-free wednesday längre så att jag kan äta upp kladdkakeballerinorna.

+ glassen, colan och chipsen Ella lämnade i mitt rum.

2011-07-07T18:49:00.006+02:00

nu går jag ut och plockar vinbär. kommer aldrig tillbaka, ses aldrig igen.

(ska göra en paj)

mat som är fin

2011-06-28T23:09:00.005+02:00

5, pickle
6, broccoli

..lär verkligen känna mig själv. man märker tydligt av mina tendenser att falla för mat som är rund t ex.

mat som är fin

2011-06-28T21:35:00.003+02:00

4, långfil med socker i

(stilrenheten är slående och djup)

emma + stina + morris på utflykt

2011-06-26T13:18:00.003+02:00

hade kul. jagade katten.

jag och midsommarstunden

2011-06-24T15:51:00.001+02:00

torkar smaragdnaglarna, dansar till Morrissey, väntar på badrummet så jag kan ansa kroppen kal någon gång.

mat som är fin

2011-06-24T11:25:00.004+02:00

1, spenatsoppa med delat ägg i
2, naturell yoghurt med honungsringlor och russin
3, maräng

2011-06-20T21:40:00.005+02:00

det första jag gjorde när mamma lämnade mig för att åka på kryssning idag, var att tugga upp alla hennes tuggummin.

i ren saknad? godisdesperation? har jag varit drabbad av någon form av TOY-behov i hela mitt liv, en brist som legat stilla i alla år i och med att den inte triggades igång och gav sig till känna förrän idag?

we'll never know.
mer än att de är borta.
i ett svep försvann de,
och här sitter jag.

i två svep försvann de, det var liksom vid två olika tillfällen.

förresten är de inte borta, de ligger i två smaklösa klumpar utspridda i lägenheten.
ingen vet riktigt var.
det märker vi.

such a silly boy

2011-06-11T12:26:00.006+02:00

igår svängde jag mina lurviga till den här dängan och många fler.
åååh Morrissey..

underbara gårdagen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
tänk vad hääääääärliga människor och hääääärlig atmosfär med härlig musik och färgglada lampor kan göra mig glad. glad i tusen utropstecken.

nu ska jag äta en kesomacka (ordet macka är ett av de fulaste jag vet. knäckemacka speciellt. smörgås är också fult. blä), sen ska jag titta på Sommarpratarna och sen åka iväg på min dysfunktionella cykel för att inhandla ruccolasallad och glass.

åååååååååååh imorrn får jag träffa underbara människor igen. <3 ELINA IS HOME <3 >#<33

jo, jag vet vad vi kan göra! dra lite över min pingvinfarm till höger så ser det ut som att de dansar.

2011-06-02T12:18:00.006+02:00

och om ni ändå inte riktigt litar på att handlingen i fråga är underhållning värd några sekunder av era liv,
väljer jag att citera min käraste kopojke för att kanske lyckas villa er bort från misstänksamhetens vägar;

"alltså, de där pingvinerna, de har väl inte varit där förut??? jag kunde inte sluta, SATT I TYP EN HALVTIMME OCH BA *drar med en låtsasmus i luften*"
- E. Klemets.

det här sa hon i verkligheten faktiskt.
tror hon är mitt största fan eller nåt,
för i samma stund avslöjade hon att hon går in på min blogg typ trettio gånger om dagen.
gotta love me!!!!!

mmm där ser ni.
om nu inte det här fick er övertygade vet jag inte vad som får.

kom ketchup

2011-06-02T11:44:00.007+02:00

jag ska vara the most funky funkis you've ever known på Scenusfestivalen hela helgen.
tack och lov. tack och lov.
skönt ska det bli.

TACK OCH LOOOOOOV!

köpte åtta böcker för att sluta tänka.
drömde inatt ändå igen.

så trött på människor i allmänhet.
människor i allmänhet är säkert trötta på mig också, men det gör ingenting.
..kanske mer trött på mina egna tankar om människor i allmänhet förresten,
när jag tänker efter.

kanske var därför jag köpte åtta böcker för att sluta tänka un peu.

det här blev ju ett festligt inlägg.
det låter som att jag storfirar dekadensens högtid typ.
men det gör ingenting, som sagt.
för jag ska drunkna i teater och låtsas att jag bor i djungeln.

tack och lov. TACK OCH LOV.

söndagssammanfattar:

2011-05-29T22:51:00.008+02:00

mjukost, galiamelon, tvåkronorströja.

fast i ordningen galiamelon, tvåkronorströja, mjukost.

varför är jag sugen på sushi jämt?

mitt fjortonårsjag skulle nog stirra föraktsfullt och rätt äcklat på mig om jag berättade det för henne.
hon skulle spänna blicken och väsa: you promised me you'd never ever hand over yourself to the other side..

mmmm. skulle jag svara.
så kan det gå. tji fick jag?

och precis när vi vore på väg att skiljas åt skulle jag inflika:

och jo, förresten!
om två år slutar du äta kött.
snälla, snälla ät cheeseburgare så fort du får chansen.

sen skulle jag förmodligen göra en McFly och avslöja en massa sportresultat för mig själv så att jag kan tippa rätt och bli rikast i världen.
skulle vara världens bästa riking.

nu ska jag lägga mig i badet, bli olivtvålsfrälst (jag ska gnugga mig så skinande ren att alla som vill röra mig måste använda vantar med stjärnformade halkskyddsmärken på innan de nuddar mig. ni vet, såna som var på undersidan av strumporna när man gick på dagis) och imorgon tänker jag sätta på mig tvåkronorströjan samt mina nya trosor med fåglar på.
måste ju spexa till dagen.

ps, min katt är i mitt rum nu. han kommer inte undan.

tänkte kanske klippa mig. och skaffa mig ett jobb.

2011-05-26T21:47:00.002+02:00

fast ne, det är ju för att jag har ett jobb som jag har råd att klippa mig.

jag är så tokig.

jo.

hej bloggen! du vet ju ingenting om mitt liv.
det gör inte så mycket, du är ju bara en blogg.
och man är mycket coolare när man behåller mystiken om sig, fattar du väl.

mm.
nu ska jag lossa på tyglarna.
berätta om min dag, som de säger.

hej!
imorse vaknade jag klockan sex och tjugi. klockan sju stod jag utanför cykelförrådet och krånglade upp mobilsladden. det händer alltid och på grund av att jag är drabbad av funktionellt handikapp av något okänt slag tar det upp tre minuter av mitt liv, varje morgon.

mm, sen var den klar och då hoppade jag på cykeln. up, up and away! kan man skrika när man cyklar.
på väg ner till stan (...upp på stan borde det ju rimligtvis heta, det råkar ju vara uppförsbacke hela vägen) hoppade min kedja.
såg så hurtig ut jag kunde, hoppade av cykeln och la på kedjan.

åkte hundra meter, den hoppade igen. crack baby!! tänkte jag.
men jag är ju inte den som är den, så jag log allt vad jag kunde för att matcha min strålande torsdagsmorgon.

mmmm.. vad hände sen?
kom till kontoret, cyklade till en gamling.
nittiåttaårig typ. tänka sig. nittiåtta,
och på benen stod hon. klar i huvet och hejdundrande kardemummabullar.

hon började berätta hela sitt liv för mig.
men vi kom bara till dopet av hennes första barn.

seeen cyklade jag hem, åt spenatsoppa för tredje dan i rad (det är kul att vara sparsam. och det är så fina färger, spenatsoppa och ägg), somnade inte för rätt som det var skulle jag till psykologen.
cyklade till lasarettet (= ner på stan och ännu längre), sen efter det cyklade jag till jobbet igen.
åkte och kvällstittade till fem stycken eller något sånt.
sen cyklade jag hem, nu är jag hemma.

två mil har jag cyklat idag och nu ska jag äta melon.

hänger mest med gamlingar och luktar svett helatin.
skriver saker som "det är så fina färger, spenatsoppa och ägg" i min blogg.

men imorrn vill jag faktiskt klippa mig.
och köpa vin. och mysa på lördag, med the e's som jag kallar dem, mina kompizezez.

ååååh var är min katt förresten? jag vill gosa med katten.

2011-05-26T00:18:00.003+02:00

när jag jobbar kommer det stunder, nästan varje dag, då jag drabbas av enorm mammapappasaknad.
jag tittar på gamlingarna vid sina köksbord, där de sitter med timbalmaten (mixad kletmat + mixad kletmat + gelatin = pudding) framför sig.
oftare än sällan är de svepta till blindo av förvirringar och gamla minnen.
dementa tanter som tror de är barn, som ropar efter sina föräldrar.

I.
I och hennes desperata längtan efter sin mamma, och jag hör att det finns något där.
det finns något i rösten, en knut. nånting ouppklarat mellan dem.
mellan I och hennes mamma.
det var något som inte hanns med,
något hon gör allt för att pussla ihop nu.

nu när de är borta för länge sen, hennes mamma och pappa.

dammar vardagsrum, sveper över det enda som finns kvar av deras nära;
foton.
svartvita foton på män, på syskon, på barn ibland.
bröllopsfoton, en lycklig dag för sextio år sen.

E som skojar om att hon har alla sina saknade kära på väggarna i sovrummet,
för att det är så praktiskt att de finns nära när hon ska sova och att hon därför bara behöver säga god natt en gång.

en lycklig dag för sextio år sen. som om tiden ens är något som finns.

jag äger tretton kronor.

2011-05-12T20:17:00.000+02:00

kiwisarna på ICA Maxi kostar en krona styck.
now you know where I'm about to go.

idag fick jag syn på en glassbil,
stirrade ut förarsätet (som jag gjort varje gång jag sett en glassbil ända sedan dagen jag blev med insikten att min vän börjat jobba som glassbilschaufför) i hopp om ett välbekant ansikte.

och jo.
..plötsligt händer det.

för där satt Jenny, och hon satt inte bara utan hon log även sitt bedårande Jenny-leende!!
..!!!!!!

alla med ädelt teaterfamiljsmedlemskap vet exakt vilket leende jag snackar om.

jag skrattade rakt ut. blev så fantastiskt glad.

var trött som en gås och tjurig och trött som en gås. och tjurig.
tills jag fick se henne.

Jenny åkte förbi i en glassbil. Jenny får köra en glassbil. måtte hon känna sig som i paradiset.
då skrattade jag alltså rakt ut i luften och var glad resten av dagen.

sen gull-smsade vi en stund, vi gör sånt, och nu är jag fortfarande glad.
tänker vara glad på väg till ICA Maxi också. kiwisar.

två hallon och deras myrkompisar

2011-04-16T22:52:00.001+02:00

nytorktumlade trosor om rumpan. en varm sista västeråskopp te innan jag åker.

2011-04-14T19:59:00.003+02:00

vårdansar till The Fine Arts Showcase.
ikväll är jag i Stockholm.

tigern livet fallet klivet

2011-04-12T20:40:00.007+02:00

klockan är tjugo i nio, typ, och jag tänker gå på promenad med en repris av Sommar i P1.
vet inte riktigt vems jag ska ta med mig, men fint blir det.

sommarprogram skapar samma stämning i mig som när jag upptäcker att en affär har fyllda melongodisar i lösvikt.
dör paradisdöden och har ingen aning om något över huvud taget, egentligen, för att jag blir så salig.

jo. Ola Salos.
nu ska jag och Ola Salo ut på promenad.
det har visserligen hunnit bli mörkt ute, men det känns som att den här tisdagskvällen mest är frisk och harmlös.
överlever nog.
(visserligen pekpinnepiper något i mig att just det konstaterandet känns lite för skräckfilm för att jag ska fortsätta vara trygg i tanken men ja jo ni vet. ni vet. nån måste ta riskerna, jag offrar mig)

Ola Salo och jag och april och vägen vart som helst.
vem som rastar vem visar sig. hoppas han berättar nåt hemligt i alla fall.
livetstunder.

denise.

2011-04-12T19:44:00.002+02:00

det var som att hela stjärnhimlen bodde i henne och sipprade ut, bit för bit, när hon pratade om Sandra.

vi satt i mitt kök, mitt i natten.
mörkt var det, vinterkallt utomhus.
hon berättade ömt om hur perspektivet kärlek helt och hållet bytt skepnad efter att hon träffat den som visade sig skulle bli hennes vackra.
den som visade sig vara hennes livs vackra och sen försvann ifrån henne när de älskade varandra som mest. mitt i sagan.

ja, det var som att hela stjärnhimlen fanns i henne.
och det var som att det la sig ett djupgrått dimdis i min väns ögon när hon sa det.

"Stina.. vi bråkade, det sista vi gjorde. den sista gången jag såg Sandra i livet var en gång i ilska innan jag rusade ut ur lägenheten. vi som hade det så underbart, kunde det inte ha slutat fint åtminstone?"

alla stjärnor föll.
ner i stearinljusen som brann, ut på vilsen vift i Västerås och januari.
hon tittade ut i intet. det blev alldeles tyst,
så när på Anna Ternheims Shoreline i bakgrunden.

den gick över till en låt ur Västeråspjäsen Mitt hjärta stannar här, som jag sett några dagar tidigare.
"lyssna" viskade jag. "jag tänker alltid på er när jag hör de här raderna"

låten heter Saturday night och är på engelska, men går ungefär

snälla, låt mig gå medan jag älskar dig
låt det bli det sista jag någonsin behöver göra.

hon svarade att det förmodligen också var precis så där det var, precis så där Sandra känt.
att det var för lyckligt för att hon skulle klara av tanken på att det någon gång kunde ta slut. därför valde hon att stanna där.
låta det sluta på plats.
min vän log äntligen och sa "mitt i alla dessa varför förstår jag henne, ifall det var så det var".

i varje glädjes famn vilar en sorg.
tänk att människor kan sitta på en sådan otrolig bedjan, att få lämna när det är som vackrast.
jag tycker vi annars tenderar att lite klumpigt suga ut allt bra tills det inte finns något kvar. girighet, ni vet. ..eller kanske bara behov egentligen.

över alla hustak låg täcken av snö.
väntade på värmen som lovades komma med våren och dunsta dem bort.
på gatorna strövar folk runt och väntar, de också.
på den där våren.
vi väntar på att den ska komma som en vän att fylla tomheten som skavts sig stor av att bära vinternätter.
och nog är den här nu.

min vän.
jag vet att ensamhet känns som ett oändligt brus av ingenting när den sätter sig i bröstet,
och jag vet att du föll med sommaren, alldeles för tidigt, fyra nätter in i augusti.

men
i ett hav av grå asfalt
är du en diamant,
så finns.

för jag finns,
så länge du finns.

hej hujeda mig

2011-04-10T22:35:00.006+02:00

idag efter teatern kom en människa fram till mig och gav mig så fint beröm.
blev alldeles tagen.

jag har ätit väldigt mycket potatis den här helgen.
eller,
egentligen har jag inte ätit en speciellt stor mängd potatis -
jag insåg bara alldeles nyss att jag varierat mig livligt när det gäller just potatis och dess samtliga former.

i fredags hittade jag en potatis i kylskåpet och tänkte att det nog kunde vara gott.
så jag tog en tugga.
igår fick jag nästan alla Emils pommes frites och marinerade dom med aprikoskräm. det var gott.
sen åt jag Ellas vickningschips och idag åt jag potatismos och sen hittade jag lite potatissallad.

jag vill ha senaste numret av Galago,

2011-03-15T22:58:00.023+01:00

jag vill åka utomlands och äta melon och jag vill ligga nyvaken i ett festivaltält.

ni vet, vakna svettig en morgon och se utomjordiskt oigenkännbara kryp i det lilla tyggallret i tälttaket.
uppmärksamma grannar som pratar utanför, höra hur de skrattar och klargör nattens händelser.
de lyssnar på radio, spritpenneritar på någon som fortfarande ligger utslagen och så kommer de fram till att Carina Berg är Sveriges snyggaste kvinna.

mitt ansikte är rödflammigt, eyelinervingarna utspridda över ögonen - jag är kissnödig och sugen på juice på en och samma gång.
sovsäcken är mjuk och luften fuktig.
förmodligen ligger det vegetarisk ravioli utspridd vid min fotända och så upptäcker jag att min vintetra har börjat läcka.

mindre än en millimeter skiljer mig från ute,
vem som helst med lite bredare benstomme skulle kunna ramla över mitt provisoriska hem och mosa mig för evigheters evighet.
jag ligger bredvid någon och är på bra humör.

sjunger sånger högt och fult för att jag kan och för att alla hör men ingen ser och kan lista ut att det är jag.
eller så ligger jag ensam och vem jag nu skulle ligga bredvid har vaknat tidigare och gått någonstans,
ligger ensam i ett tält på en mark och hör allt.
men syns inte.
hör allt, kan lyssna till alla nötta festivalfötter som släpar över gräs och över lera.
dialekter, röster i högt och lågt. mörkt och ljust. hest förkylt, gladlynt nyförälskat.

isolerad av millimetertunna tygväggar, känner närvaro av både skog och hästar och kliar med ena stortån över ett myggbett på den andra foten.
hälarna har förmodligen blåsor, ömmar om jag kommer för nära.

utanför hör jag en av slangarna med iskallt vatten sättas igång;
det spolas sporadiskt över småstenarna nedanför,
som om någon använder stationen som ett tillfälligt och ekonomiskt alternativ till de hutlöst överprisade varmduscharna.
biter ihop, vrider på kranen.
iskallt vatten över hela överkroppen, tar sig all plats det hinner med att belamra genom att hastigt sila ner innanför både jeansshorts och underkläder.
förbi gränsen mellan en klädgömd svenneblekhet och den del av benen solen getts fri möjlighet att antasta hur mycket den vill.
kladda på bara, brännmärk för allt du anser du är värd.

here, have yourself how much of it you want.
as long as I get what I've hidden.

jag ligger på en mark i ett tält i en skog.
fast egentligen sitter jag ju här,

dricker mig yr av te och lyssnar på Sigur Ros.
funderar över reptilhjärnor och integritet,
tänker att det var ju tråkigt att min bror sålde sin gitarr och tänker att det vore skönt att våga hålla mina relationer på något annat än sin spets någon gång.

tänker att jag nog ska hämta apelsinen som finns i min väska och sen sätta mig för att titta på Vänner.
sätta mig i fåtöljen, bredvid soffan och mamma som ligger och sover i den.
hon snarkar jämt,
jag älskar det. hon är det finaste jag vet.
jag älskar att sitta bredvid och vid varje grymtande snusning bara få påminnas om att hon lever.

fisk

2011-03-11T18:42:00.001+01:00

idag när jag stod i kassan på Stadsmissionen tänkte jag, på riktigt, fråga en kund ifall det var hon som luktade sushi.

jag var så hungrig och började nästan dregla.

call us colours

2011-03-09T00:53:00.004+01:00

igår släckte jag i badrummet, la mig i badet och lät ljuset försvinna i takt med solnedgången.
på badkarskanten låg mobilen, strömmade musik som ekade.

Cat Power, David Åhlén, Maia Hirasawa.
mot väggarna, det immiga fönstret, vattnet.

mörkret gömmer inga detaljer. mörkret visar alla färger.
det avslöjar allt.

trött.

2011-02-28T23:13:00.001+01:00

jag har det bara bra.

2011-02-26T02:10:00.001+01:00

refrängen!

jag ska åka på äventyr imorgon.

2011-02-17T22:50:00.006+01:00

och jag känner att egentligen borde jag ju skriva något, med tanke på hur förväntansfull jag faktiskt är.
ser fram emot det så otroligt mycket.
önskar jag kunde dela det här.

men ja, de bästa känslorna går inte att bloggbeskrivas.
förresten mår de bra av att bo i mitt bröst och bara där.
integritet, ni vet. jag är ju ingen himla sell out heller.

när jag väl satt igång min bebisproduktion ska jag ha fyra barn. de ska heta sill, dill, april och med-potatis-till.
Emmas ska heta jag-kan-lura-dig-vart-du-vill.
antingen tänkte hon bara baka ett barn, eller så är det kanske siamessjulingar.

sjulingar. heter det så?

ja. det gör det, inser jag plötsligt.
(efter en Google session.)

men. nu när jag väl satt igång kan jag ju dra den korta versionen.

jag ska på äventyr!
http://www.hogberga.se/Hem.aspx <- hit, med det här: http://www.riksutstallningar.se/templates/ExhibitionEpo____37627.aspx

det fina är att vi ska rädda världen.
och bada jacuzzi.

en kokosnöt,

2011-02-16T03:52:00.006+01:00

det är väl ingenting som går att få upp?

en kokosnöt är något som måste gå isär, i första hand.
jag förstår inte varför alla tjatar om att få upp kokosnötter.
det är inte så att de har dörrar som sitter lite hårt och är svåra att lätta på, eller nåt.
de har ju inga öppningar över huvud taget, och därmed heller inga lås liksom.
de är inte delade förrän någon med vinnarinstinkt tagit i med smärre våld och faktiskt lyckats dela dem.
ju.

det är bara koko-nötter som försöker få upp sina kokosnötter.

/innehavare av en blogg lika substansfylld som hennes vardag

jo, en sak till.

2011-02-16T02:34:00.005+01:00

Jakten på lyckan ikväll var ett av de finare avsnitten.

gårdagens Dom kallar oss artister, med Säkert!, också.
de spelade en engelsk version av hennes Tyst nu och jag satt där i min ensamhet viskandes "näe. näe. näääe. näääe" för att det var så fint.
kunde inte riktigt kontrollera mina gåshudsspröt.

för övrigt är Pär och Annas katt Stiss höggravid.
både mamma och pappa har bestämt att vi absolut inte får ta en till katt.
av erfarenhet vet jag att beslut om att äga eller icke äga djur i vår familj inte brukar hålla sig stabila särskilt länge.

happy. thank you, more please

2011-02-16T00:41:00.011+01:00

jag sitter nog på ganska många egenheter tror jag.
gillar när folk påpekar dem,
det betyder att de analyserat mig. granskat och stannat upp över något.

ja. jag gillar verkligen när det händer.
jag granskar folk så febrilt, själv. det känns fint att jag är någon att fundera över, jag med.

min bror påpekade här om dagen att jag, varje gång jag kommer hem till honom, har typ två sångmeningar på hjärnan. som jag sedan upprepar, om och om igen.
oftast inga hela verser, alltså. utan bara ett par rader som satt sig och jag måste sjunga dem ur hjärnan.

ett par exempel på den gångna tidens nynnande:

hey baby, don't you know I'm in a band?
and everyone who's in a band is really cool
and I'll be cool for you if you want me too

excusez moi
ursäkta min franska
ursäkta min franska
ursäkta min franska

....och det finurliga med just Lilla lady-citatet är ju att den biten repeteras flera gånger, i originallåten.
så till slut sjunger jag det bara om och om igen, på rad. det blir en aldrig sinande cirkel.
har jag andra låtar på hjärnan brukar jag ändå tystna lite mellan varven.
men den här.. i den här finns det ingenting som stoppar mig.

sen, här om dagen var det

du stannar på en borderline
sen börjar du gåååååå-o-åååååå-o-åå

x oräkneligt antal gånger.

eller, ett stycke som dyker upp oftare än sällan:

three and a half when we met the first time
a thing I can't remember but I know it anyhow
neighbours, brothers
brothers for life
fell in love with the same girls in our hometown
but nothing could part us
not one thing when we walked the streets of
Nooooorrköööööpiii-i-iiiing i-i-iiiiiing

sen klingar jag vidare på det där i-i-ing:et några gånger.

olika låtar varje gång. olika låtar i samma koncept.
Perra påpekar det också, som väntat, med någon snitsig line.
"så det här är dagens?"

en annan goding är förresten Edward Sharpe & the Magnetic Zeros-dängan Home.
den kan jag sjunga med så rolig dialekt, det gillar jag.

elabema, arkinsaa
ah do löv ma maa n paa
b'nat the way thae aaa love you

det är kul med dialekter. ungefär som när jag kommer på mig själv med att prata skånska medan jag sitter och kissar.
ibland undrar jag ifall jag är riktigt sansad.

..howli mowli mii oh maaaj
yår di äppll of ma aaaj..

eller nej,
jag undrar nog egentligen inte. jag vet att jag är ganska splittrad.
försöker bara dölja det så gott det går när jag vistas offentligt.

men jag gillar mina egenheter.
tycker om när någon tycks ha upptäckt dem,
det betyder att personen i fråga hör till en av de få jag låtit komma innanför skalet.

diskolördag

2011-02-12T22:32:00.010+01:00

jag lyssnar på Strokes och googlar på mopsar. utbrister nåt obegripligt, ganska lyckostämt läte vid var fjärde artikel/bild som kommer upp.

ja.. vad ska jag säga?
ni märker förmodligen, precis som jag, att mina helgkvällar börjat gå helt överstyr.
svepte just två glas apelsinjuice och snart ska jag ta mig en gurkmacka.
jag är bara så vild av mig, alla gränser som en gång gått att tänja är spruckna för länge sedan.

vad händer härnäst? sätter jag mig med det där pusslet kanske? städar jag rummet? STICKAR EN BIT?
framtiden, och endast framtiden, vet vad den här dagen kommer att drabbas av och dö i för klimax.

(min drömfamilj består av; mig, en alpacka, en teacup pig, en mops och min katt Sylle.)

(..eller, nu ångrade jag mig. min drömfamilj består av; mig, två alpackor, två teacup pigs, två mopsar och Sylle. ingen rangordning. fast mest Sylle)

i en koja på ett golv

2011-02-07T02:46:00.007+01:00

Stina berättar spökhistoria:
"det var en gång två flickor som hette Saga och Lowa, de bodde i ett jättestort slott. och.. eh.. bredvid slottet fanns en stor skog, som mamma och pappa prompt sa till sina döttrar att "dit får ni inte gå! där finns det elaka troll". "nej" sa Saga "det ska vi absolut inte.", men då sa Lowa "kom Saga, så går vi ut i skogen och har picnic med kakor, bullar och tårtor och grönsaker och..".."

..sen kom jag inte längre, fick avbryta historien med meningen "..och sen kom Amanda!" eftersom hunden (Amanda) stormade elefanttältet vi satt i.

Saga berättar spökhistoria:
"det var en gång tre flickor som hette Saga och Lowa och Stina. de bodde i ett slott i skogen som var rosa och vitt och de hade en bil som var rosa. mamma och pappa sa att de inte fick gå till skogen för där fanns det häxor och troll... fast de satte sig i den vita bilen och gjorde det i alla fall."

hur bilen gick från rosa till vit framgår inte i berättelsen. det var väl nån av häxorna som spexade till det. ni vet ju hur de beter sig, busarna.

Lowa berättar spökhistoria:
"det var en gång Stina och Saga och Lowa som gick ut i skogen. där fanns det en varg.. och en monster. SKIT! och en fis. och bajs."

den här sagan berättas bäst med otroligt uppspärrade ögon, tänk dig att du är väldigt pigg och exalterad. lite för glad för att det ska ge den här skräckslagna effekten som annars brukar önskas komma av läskiga historier.

ikväll är The Smiths det enda som får höras, Morrissey den enda jag vill känna närhet till.

2011-01-30T00:02:00.006+01:00

jag äter en soft nougat. ni vet, fransk nougat. rosa/vit är den och nio spänn kostade den lilla förpackningen, fastän jag febrilt sprang och letade bland godishyllorna efter den där andra sorten. den i lösvikt.

det är typ mitt favoritgodis nowadays. fransk nougat och brända mandlar.
det smakar mest socker och segt och nötter och socker.
gott! jag har inte ens borstat tänderna idag. eller igår kväll.

repade teater imorse och sen när jag var en halv sekund från att hoppa på bussen drabbades jag av en snilleblixt. ringde Nattiz, sprang hem till henne och sjönk sedan ner i hennes soffa för att i princip inte röra mig under nästan två timmar. tusan, vilken underbar människa.
inte konstigt att jag blir så ledsen när jag inte får träffa dig.

där, hemma hos henne, slog det mig att jag verkligen måste bättra mig på något jag planerat ett tag. jag har planerat att jag ska sluta slarva med tandborstningen,
men genomför det liksom aldrig.

borstar tänderna gör jag på kvällen. sen sover jag, vaknar, äter frukost och vips! så har dagen plötsligt passerat.
men jag tänker, jag fyller ju tjugo i april. det kommer kosta mig en asdyr penning att bli med tandtroll då.

från och med nu får det här vara mitt löfte för året.
inte bli med tandtroll.

annars vaknar jag tidigt om morgnarna och lägger tusenbitarspussel.
Tree of Life heter det, mamma fyndade spektaklet för tio kronor i förra veckan någon gång.
hon vandrade omkring inuti en second hand-butik några hundra meter ifrån oss.
den består av tre komponenter; plottersaker, dubbelt så många människor som det finns plottersaker samt den här doften jag inte riktigt kan sätta fingret på.

den påminner dock skrämmande mycket om lukten jag tänker mig skulle uppstå ifall jag satt instängd i en garderob ungefär ett år. genomträngande odör, med andra ord.
ifall det - i sin tur - skulle kunna tänkas vara en trevlig eller otrevlig aspekt; det är en karamell jag lämnar åt era livliga fantasier att suga på, barn.

mm, och för att låta ännu lite mer som min egen mormor har jag införskaffat garn och sticknålar.
jag hade tråkigt, kände mig i behov av karaktärsförändring så jag tänkte att det vore väl fint att skaffa mig en hobby - som inte bara håller mig sysselsatt, utan även färgglad och varm.

..någonstans pirrar det allt till av tanken, kan liksom inte riktigt bärga mig till att få sätta mig ner och knåpa ihop detta nystornas mästerverk.
en halsduk ska det bli. i två färger.

som tusen nålar och lilla döden. och allt det där

2011-01-22T23:27:00.015+01:00

vi satt i mitt kök, mitt i natten. ljusen brann ner och i bakgrunden låg Saturday night ur Mitt hjärta stannar här.
hon berättade ömt om hur perspektivet kärlek helt och hållet bytt skepnad efter att hon träffat den som visade sig skulle bli hennes vackra.
den som visade sig vara hennes livs vackra och sen försvann ifrån henne när de älskade varandra som mest. mitt i sagan.

en rädsla över att vakna ur drömmen,
att tappa allt mellan fingrarna.
nyp mig till verkligheten -
stjärnorna är för nära som de står nu.

and please let me go while I'm loving you
loving you
loving you
let it be the last thing I ever do

jag sa att jag alltid tänker på dem när jag hör raderna ovan.
hon svarade att det förmodligen också var precis så där det var,
precis så där Sandra känt.
att det var för lyckligt för att hon skulle klara av tanken på att det någon gång kunde ta slut.
därför valde hon att stanna där.
låta det sluta på plats.

ikväll har jag legat på sängen i mörkret och låtit låten gå på repeat.
det är i och för sig i princip allt jag gjort ända sedan i onsdags
då jag köpte programmet till pjäsen, den lilla foldern med en medföljande cd-skiva.

please,
let me go on a saturday night
saturday night
saturday night
holding hands in the city light

ända sedan jag såg genrepet av Mitt hjärta har jag haft den på hjärnan, i hjärtat.
första gången jag lät den spelas under min kontroll satt jag framför stereon som står på pianot i vardagsrummet.
på pianopallen, ett lätt tryck på play och sedan föll alla tårar jag inte visste fanns i mig. jag sprack som ett himla vattenglas.

nu är det som att den sveper in allt jag gör,
vad jag än gör. låter jag den inte fylla timmars tystnad om och om igen i mitt rum går jag runt och sjunger på eller känner den.

en sådan otrolig bedjan,
att få lämna när det är som vackrast.
människor brukar annars tendera att lite klumpigt suga ut allt bra tills det inte finns något kvar. girighet, ni vet. ..eller kanske bara behov egentligen.
förbruka tills det är exploaterat och förbi.

det ligger en sorg i varje glädje,
i varje möte lurar ett avsked.
livet börjar med födseln och slutar alltid med döden.
i döden,
ingen kan undgå.

please
can I go while I'm in your arms
in your arms
in your arms
falling asleep to the burnt out city alarms

jag har precis laddat över en massa musik på mammas mobil,

2011-01-10T19:49:00.007+01:00

hon kommer in till mig med ena hörluren i handen och den andra i örat.

mamma:
vem är det här, är det 50 cent eller?
jag: eh.. jag minns inte riktigt.. vänta, får jag lyssna!
lyssnar
jaha, nej, jag tror han heter.. eh.. Pusha T eller något sånt.
mamma tittar på mig som om jag vore hennes tantmamma och hon min fjortonåriga dotter.
hon: PUSHA T? men jahaaaaa..
jag: vad då, vet du vem det är?
hon: hah, men ja.
mamma går iväg

mina brorsdöttrar leker.
Saga: Lowa, du får vara pappa.
Lowa: okej.
Saga: pappa, var tar vägen vägen?
Lowa: ..den andra vägen!

de fina.
och deras fagra katter, Stiss och Dolph.

ikväll har jag köpt två avocados

2011-01-10T01:47:00.021+01:00

och pratat en timme i telefon med min finaste Eliasvän (av mina många 1 Eliasvänner).

imorse kom jag tillbaka från Romfartuna och fyrtiotalet.
detta,
efter ett tragiskt försök till luftmadrass-sömn i klänning, pärlhalsband och strumbyxor.
bredvid ems och mill.

en av mina fina Idavänner fyllde nämligen tjugo igår,
och ville fira det sjuttio år bak i tiden.

kalas var det, på alla plan. stiliga människor och Billie Holiday i luften.
Ida har en supersöt mördarkatt som ..ja, mördade mig. eller, var på väg. Bosse, lille Bosse. du har format hela min hands söndagskaraktär.

om ungefär åtta timmar tar jag sjuan till sjukhuset.
funderar på ifall jag ska ha på mig den fina grejen jag använde igår. kornblå och spetsig.

det är ju ändå allt bra festligt där borta, på avdelning nittisju.
stilrent sterilt och high fashion, så där.
några bord och soffor i väntrummet, det sitter alltid någon ynklig en intryckt i ett hörn när jag kommer. antingen stirrar personen i fråga ut mig eller så förs blicken som pingisbollar mellan väggarna, allt för att inte råka möta min.

jag kommer dit, tittar på klockan och tänker att på tre minuter hinner jag kissa.
tar av mig vantarna, jackan, sjalen, andra sjalen, tappar det mesta, tar upp det igen och organiserar mig så Tetris-systematiskt som tillfället vill. pillar i håret, tar några andetag och klackar iväg mot toaletten.

väl där inne sätter jag på vattenkranen på högsta kraft; kan nämligen knappt kissa annars. nåt.. mentalt.
sen gör jag allt nödigt som in public är för naket för att inte censureras bakom den låsta sjukhustoadörren, alcogel och gula väggar.
går ut och vankar av och an. häller upp vattenglas efter vattenglas.
känner inte efter, gör allt för att inte tänka.

jag har för mig att väggarna är gula där också, inne i det där sjukhusvardagsrummet som hållplats innan besöket; med engångsmuggar och hemtrevnadstidningar från tvåtusenfyra.
såna fyllda med leenden, ljusa liv på andra sidan gräsmattan.
den grönare, blomstrande.
som för att skapa någon form av vision att den finns och är nåbar.
avdelning nittisju, våning fem; vägen med Lycka som slutstation och magasin som visar alla dess skimrande vyer.

..missuppfatta mig inte, förresten. det är inte så att jag inte tror på lycka.
jag känner lyckan, vet att hon faktiskt bor i alla timmar och de flesta hörn.
det är bara det att det är något med perspektivet.. i hela alltet.
det har blivit förvrängt och befläckat.
förblindat av illusioner som skvallrar om att lycka vore synonymt med plastperfektion.
att lycka vore vita Barbietänder.

på tal om gula väggar,
här om dagen läste jag på mjölkpaketet att gult inte alls är fult, gult är ju fint för det stimuleras sinnena harmoniskt av.
le, var glad, ät en apelsin. som en liten sol, en liten sol i ett vintermörker.

en vinterkatt på sängen om nätterna.
somnar om kvällarna, vaknar klockan tre igen och kan inte somna om.
ligger under täcket, svettas och tänker att alla andra sover förutom jag. ingen annans verklighet, bara min.

stirrar på väggen bakom bokhyllan.
allt som står på översta hyllan skapar en skugga som ser ut som en stadssiluett.
tänker att jag borde ta kort, tänker att jag borde ha en bättre kamera, tänker att jag borde ju sova nu för snart är det morgon.

vid halv sju sätter jag in högtalarna i mobiltelefonen, sätter på P3 och lyssnar på Morgonpasset medan jag bakar.
i tisdags gjorde jag scones, i onsdags gjorde jag havregrynsscones och i torsdags bakade jag pepparkakor.
runt åtta kom Nisse upp, yrvaken och skrattade när han kom in i köket.
"jag vaknade helt plötsligt och ba hm.. det luktar.. pepparkakor?.."

det blev ungefär en miljon stycken, jag kristyrdekorerade alla och mådde bra i varje ven.
jag längtar tills jag blir en sån som vaknar klockan sju och är pigg på riktigt.
lite mer liv, lite mer ljus.

att vara vaken innan någon annan är. tvtyst, datortyst, bara liten lampa tänd.
att diska och baka bröd i överraskning till mamma som sover i rummet intill.
skramla försiktigt, skratta åt Morgonpasset och se solen gå upp.
himlen blir så himla himla vacker då, när solen stiger över snön och träden.

det är det enda fina med vintern. morgonen, sedd från pepparkaksbaksimmiga köksfönster.
sen kommer mörkret och gör mig halv, ifall jag är själv.
ifall jag är själv och det känns stökigt i själen.

det är en annan sak när det är svart på morgonen.
då vet jag att det nalkas en soluppgång, att gryningen är på väg.
varje dag, tidsenligt och troget.
återvänder alltid,
trots att den av naturen är skapt och att människan försummade sitt enda band till naturen för längesen nu.

kärlekssånger

2011-01-02T19:18:00.004+01:00

idag är Vintervila den enda låten jag vill lyssna på.
allt jag vill höra.
om och om igen.

åtta minuter över fyra.

2011-01-01T04:08:00.006+01:00

sitter med min brors epiphone i knät och visksjunger The Drums.

if you fall asleep down by the water,
baby I'll carry you all the way home

det första jag gjorde det här året var en halvfärdig snögubbe på vår tomt, att smsa fina bilder på mig själv till diverse utvalda människor och stå bredvid Lowa medan hennes allvarliga och fascinerat livrädda låg mot himlen och alla raketer. hon var lite bekymrad över att de lät så högt och "pangade mycket".

helt plötsligt såg vi hur det steg en sån där kinesisk lykta i luften.
det enda tysta på himlen.
"den tycker jag om" sa hon.

if you fall asleep
down by the water
baby,
I'll carry you

all the way home

vet ni?

2010-12-29T20:21:00.002+01:00

det finns få känslor som mäter sig med den jag känner när jag lyssnar på Kings of convenience. om ens någon.
komplett vackert, på något sätt.

stjärtchup

2010-12-28T03:15:00.003+01:00

jag har vridit ur mig allt tänkvärt som går att utvinna av den här natten och nu är jag så förvirrat tröttpigg att jag inte riktigt vet vad som är ut och in på hjärnan.
..som om jag nånsin har någon koll på det.

i badet nös jag ungefär femton gånger på rad (i mitt hem bor fem djur jag är allergisk mot) och nu vill jag sova en stund.
sen gå upp, pilla lite på texten och efter det cykla iväg till Sveriges radio.

rubriken är ett kul ord som, ifall det vore ett existerande begrepp, skulle syfta på något väldigt äckligt men låter ganska fint att säga ändå.

mätt på Västeråsfett och hög på koffein

2010-12-28T00:29:00.006+01:00

beskriver mitt nu ganska precis och koncist.
en del total mättnad, en annan del rastlöshet.

nu ska jag antingen lägga mig i badet eller ta min osynliga pansarvagn och mosa mig igenom allt som gör mitt rum till vad som skulle kunna klassas som antingen 1, en konstellation av ett mycket förvirrat sinne eller 2, bombnedslaget bombnedslagsson.

(jag satt i fem minuter och försökte komma på något roligt att skriva efter ordet bombnedslaget. hur det gick? well..)

jag är fylld av inspiration men kan inte samla mina tankar,
och jag måste verkligen komma till någon form av klarhet för imorgon ska jag spela in en Tänkvärt. sista för i år.

så. ja.
klokheter, eller ja - insikter, kommer kanske oftare med bad i mörka badrum än städeri i stökiga sovrum.
sååå.
destination badkar.

den här låten brukar jag lyssna på när jag.. eh,
ja, gör saker. vad som helst, egentligen. går runt och har mig.
fast, då lyssnar jag på den nästan nio minuter långa versionen.
så vacker att jag nästan alltid börjar gråta i den långa, instrumentala delen som.. ja, är bland det bästa i hela låten och inte finns med i videon ovan.
men ni vet.

Janne och jag

2010-12-25T03:25:00.006+01:00

nu sitter jag här igen. fastän jag var zombiesömnig redan klockan sju.
en viss mamma väckte mig typ halv elva imorse för att hon påstod att det stundades någon form av högtid.
fattade inte vad hon pratade om.

hehe.
nåväl.
sen ringde emmonklemmon och bad mig logga in på msn.
det är alltid dömt att sluta lite för tidigt morgonen därpå.

det enda jag planerar nu för tiden är vilka djur jag vill skaffa.
jag vill ha en teacup pig, och jag vill att den ska heta Janne.

jag vill ha Janne så mycket att jag sitter uppe nu och paintredigerar en bild på hur vi skulle se ut tillsammans.
i runda slängar.
hur jag tror att vi, i runda slängar, skulle kunna se ut tillsammans.
när vi äter, till exempel.

jag och jag och vår älskade vän kvällskviststvisten

2010-12-23T01:03:00.012+01:00

jag, gäspar:
oj, nu är det verkligen bäst att jag viker alla kläder och bäddar sängen innan jag blir för trött.
dags att sätta igång!

jag: jo.. det är det ju. men vore det inte ganska bra att testa en sminkning inför lördag innan jag hinner tvätta bort sminket, jag menar.. så att jag vet hur jag vill ha det?
vilka kläder ska jag ha förresten? kan mamma kanske ha nåt fint..

vid mammas garderob, börjar kika bland galgarna.

jag:
nej, jag har ju just bytt till mjukiskläder. ingen idé att börja hålla på en massa och riva runt och så där.
nu måste jag faktiskt vika mina egna kläder och byta lakan,
för jag vill sova snart. åh, vad skönt det ska bli att sova.

jag: jo.. jag måste väl det.
men, måste jag inte ha lite musik i mobilen medan jag bäddar?
måste nog.. sätta mig vid datorn och ladda över.. lite kanske.

jag: okej. men bara ladda över. inte sega kvar en timme.

jag: nej, promise.

vid datorn,
en och en halv timme senare

jag: amen kom igen, nu har det ju gått överstyr. jag skulle inte läsa alla bloggar om och om igen bestämde jag ju, det var ju så jag sa!

jag: nee.. jag vet.. men, alltså, jag kände att ikväll skulle alla nog uppdatera extra mycket...

jag: nu går jag härifrån, bums!

jag: jo..

i rummet

jag: okej, först det där linnet. börjar vika
sen det där..
var ska jag ha den här då? är det mer en t-shirt än ett linne, egentligen?
..ska jag hänga upp den kanske?

vänder mig för att gå till garderoben och hänga upp den,
ser spegeln, börjar pilla i håret

jag: alltså, jag måste verkligen klippa mig. eller, mer ändra lite på någonting.
fast jag fick ju i och för sig en himla fin komplimang om håret på Coffeehouse by George idag. människor är så fina som bara ger spontana komplimanger till folk de inte känner, så där! i valet att säga och inte säga, så väljer de att säga. medmänsklighet, det är fint. för att inte tala om vykortet jag fick imorse då, där kan vi snacka om något som fick mig att skina som en sol...

jag: alltså, Stina, klockan är nästan tolv. jag måste faktiskt vika alla kläder, på riktigt den här gången. och bädda sängen. nu har jag musiken och ingenting får hindra mig. jag vet hur det blir, annars är jag uppe till fyra och vänder på dygnet totalt.

jag: aa...

jag: seså. sätt igång.

jag: men. alltså. teet är kallt. jag ska bara hämta lite nytt.

jag: ...ja. jo. okej.

jag är på väg ut ur rummet, ser spegeln igen:
men vänta, jag måste faktiskt testa sminkningen. bara pilla lite, lite. det går snabbt. jag ska bara pröva ut nyanser. något guldigt kanske.

sätter mig på golvet, pillar med ögonskuggor.
ställer ifrån mig paletten efter ett tag, tvättar bort mojset och sitter kvar på golvet.
stirrar in i spegeln, gör miner åt mig själv medan jag pratar engelska på alla brytningar jag kommer på

jag: men Stina, nu är klockan kvart i ett! SNÄLLA, hämta bara teet så att jag kan börja VIKA KLÄDER och BÄDDA SÄNGEN.

går ut i köket, kokar upp vatten och häller det i tekoppen.
går ut från köket, mot rummet

jag: ..men.. tänk så har det hänt nåt på Facebook. det kan ju ha hänt nånting kul.

jag: Stina, klockan är nästan ett. snälla. snälla. vik inte av. vik. inte. av....

viker av

jag: jo, men alltså, jag ska inte dröja kvar eller nåt. jag ska bara kolla...

uppdatering:
nu är teet snart kallt igen. kanske kommer det därför en uppföljare?
den som lever får se.
schizobloggen! storsatsning, so to speak.

karusellkänslornas, tröttögonens och sovugglans bikthörna

2010-12-19T23:39:00.014+01:00

alldeles nyss spelade jag sönder en sträng på min gitarr, för första gången någonsin.
jag brast ut i värsta skrattkavalkaden medan jag kände hur jag nästan började gråta.
karusellkänslor. de spelar mig sina klassiska Stina, du måste ge oss lite sömn-spratt.

jo. alltså. jag har knappt sovit inatt.
det hände en så underlig grej igår.

vi börjar såhär,
min granne blev rånad. halv tre ungefär.
utanför sin port, som ligger ett par meter ifrån min.

för att trippa bakåt några minuter satt vi på samma buss, han och jag.
men av diverse anledningar ville jag undvika att prata med honom och..

ja, alltså. jag brukar inte springa från bussen.
jag har blivit för trygg i det där, att gå ute på natten.
trippar på som jag vill med efterdansrus kittlandes som grässtrån under fötterna.

det här var sista bussturen för dagen,
jag hade vinkat av fina vänner på stan.

busskuren ligger femtio meter från mitt fönster, ungefär.
och jag har aldrig sett det som någon skräckupplevelse, att ta mig därifrån hem.
jag menar, femtio meter. pfft.

men inatt..
inatt hände något.
bussen stannade och jag fick en intention. från ingenstans kom den och sa åt mig att börja springa.

och vad jag sprang sen.
rusade från kuren för att hinna så fram så fort som möjligt till porten, hann tänka att jag måste se ut som en galning som rusar här, ifrån ingenting.
genom snön, anklarna blev blöta och väl framme vid dörren fick jag stanna upp och fokusera för att ens hitta portnyckeln.

fram till lägenhetsdörren, öppnade den och allt var mörkt. men tryggt.
jag var hemma.
tände lampan, ropade på hundarna. tog inte av mig ytterkläderna.
från skorna började det smälta snö och jag gosade med fingrarna i Bonzos grå dammvippepäls framför byrån.
i ungefär en halvminut satt jag där, tyst.
tills Nisse plötsligt stack ut huvudet från köket.

"Stina, vår granne står där utanför och gråter, han säger att han blivit rånad, nedslagen och knivhotad"

hjärtat, tiden, allt stod still. jag stirrade min bror i ögonen och kunde inte ta honom på allvar först. hans ansiktsuttryck var så seriöst att jag blev övertygad om att han skojade.
"skämtar du?"

nej.
mamma vaknade, drog på sig morgonrocken och utanför vårt köksfönster började det ränna poliser.

vid det laget kändes hela magen som ett himla stenblock.
tyngre blev den för varje sekund,
orden landade i sinnet.
jag försökte känna efter i hjärtat.

förstår ni,
det handlade om sekunder.

jag springer inte från bussen, jag lunkar. eller skyndar mig, i kylan.

inatt sprang jag, för allt vad kroppen bar.
fastän jag var mitt uppe i ett sms, fastän jag var ganska sömnig och klockan mycket.
kom in, låste dörren och hann andas i någon minut innan min bror berättade att det skett ett personrån precis utanför vårt köksfönster.

förstår ni?
inte jag.

you know you've been away too long when your penis smells like a cheese doodle

2010-12-17T02:37:00.006+01:00

hej! här sitter jag vid min dator, äter choklad och börjar ett blogginlägg med ordet hej som om jag skrev ett formellt (och lite misslyckat, med tanke på att formella grejor måste skrivas med versal i början) mejl till nåt företag jag vill säga något - förmodligen klaga lite halvhjärtat, med tanke på att hej inte är ett uttryck jag gärna lägger mig till med när jag vill ge ett positivt intryck - till.

kom nyss på mig själv med att vara ute och cykla, begreppet vakenliv har fått sig en helt ny innebörd sen jag insåg att jag bor ett par hundra meter från ett tjufyrasju-Statoil.
sen kom jag på mitt i turen att just det! vintern hatar ju cyklister och vill att vi ska halka och dö skallen av oss. det är ju därför det är en mindre lättsam idé att börja cykla mitt i natten.
men eftersom att det funkade bra och jag kom hem med choklad,
ser jag det som ett investerande agerande.

tittar på när det freestyle jammas i Musikhjälpen,
får ett plötsligt ryck av att verkligen vilja vara där och rappa med dom.

jag gör det ibland, kommer på meningar jag rappar för mig själv.
då blir jag lite uppfylld och glad över att den delen av mig väckts till liv bara så där,
medan något sorgset samtidigt sticker till nånstans.
förmodligen över att jag i samma sekund inser att det antagligen inte kommer att bli så mycket av min rapkarriär,
mer än det som kommer till mig när jag sitter på sängen eller rensar i garderoben eller häller upp lite juice i ett glas.

men fint skulle det vara. och vem vet vad som händer, jag har ju ett helt liv att förtära.
det är nog nånting med mig och ord.
jag har fler ord i mig än vad jag förstår, tror jag.

tänk om jag bestämde mig för att faktiskt smida och göra något av alla dessa idéjärn jag får.
tog tag i dom och grejer. för jag sitter på så mycket, önskar jag kunde spara allt.

en ny person för varje sekund, så känns det stundtals.

radio dept hela dagen.

2010-12-12T17:22:00.005+01:00

annars känner jag för att bygga ett pepparkakshus.
i går försökte jag förresten micra några kräftstjärtar och de började explodera.
vad i vasken? tänkte jag (för "vad i vasken" är ju ett uttryck som finns).
är det typ metall i såna eller nåt sånt?

nånting säger mig dessutom att jag inte kommer att få möjlighet till sömn under ungefär ..hela nästa vecka.
Musikhjälpen börjar ju.
både Billie the vision, Moto Boy och Tingsek dyker upp i glasburen och dessutom är Nour programledare.
yikes.
jag måste hålla all koll jag kan.

shit. jag som planerat att vara social med människor under de kommande dagarna. plus att jag måste skriva viktiga grejor.
vad gör jag? hur tusan ska jag lösa detta?!

det här blev allt bra knivigt.
/nörden nördsson

klockan jättenatt,

2010-12-06T02:09:00.005+01:00

jag dricker ofantligt mycket te. ibland funderar jag på ifall det verkligen är hälsosamt på alla plan.
jag kan liksom inte.. låta bli,
det är för mysigt. jag förknippar själva känslan med att ha en hederlig tekopp (alltså ingen pappvariant här, de innebär bara stress och Pressbyrån för mig) i handen med trygghet. ett lugn i bröstet. ett körsbär på toppen.
kanske två körsbär på toppen.

eller tre.
...varför inte en hel farm av små hetsiga körsbär på toppen, förresten.
för jag vet inte vad annars min tekonsumtion skulle gå att, likvärdigt, jämföras med.

ända sedan jag var trettonellernåt har jag varit beroende av te.
när jag väl känner begäret går det inte att stilla med något annat,
för kaffe dricker jag inte och varm choklad är för sött och mättsamt.
och kalla drycker? pfft, vore inte ens värt ett försök.

det går bara med te,
helst hett och kryddigt chai.
mmmm.

de två senaste gångerna jag har varit i affären för att köpa chaite har det inte funnits och jag har varit löjligt nära till tårar båda gångerna.
senast tog jag två nödnypor av gröna höjder i lösvikt. men det... det är inte samma sak.
jag har mina perioder, och just nu är det verkligen bara chai som tillfredställer whatever needs to be settled down.

ett tag, tvåtusensju, var det peach & mango-teet från Lipton som stod på kartan.
efter det blev det... undrar ifall det inte var då jag växte ifrån svarta teer.
vandrade mellan rooibos, grönt te och diverse röda versioner.

fast det är klart,
munkte blev jag nog introducerad för runt då. och det var något jag minst sagt föll för.
sen drack jag ju Lust & fägring, som också är svart.
så nä,
jag gled inte iväg från svarta teer. kanske mest påste, vid närmare eftertanke.

påste är tråkigare än löste. det är faktiskt så.

i skolan levde jag tvåtusensju och tvåtusenåtta på kaféets apple-, cinnamon- & raisin-te från Twinings.
och blåbärsteet. sen drabbades jag av en smärre pånyttfödelse när kafeterian tog in ICAs I <3>

ja, om det är något jag lärt mig under min tid som lätt fallen ner i begärets famn, är det att intensiva förälskelser tenderar att drivas till botten snabbt.
mest för att jag inte kan låta bli att dricka teet i fråga konstant.
tröttnar till slut, menar jag.

sist jag drack det var på valborg.
det var en fin valborg. den finaste någonsin, faktiskt.
eller.. fin. var den fin?
jag och Camilla var på fest i Kärsta. man ba, var? jag ba vetne, nånstans utanför Västerås.
med hennes vän David och hans vän Linus.

först åt vi mat. så där som människor sysslar med ibland.
sen gick vi hur många kilometer som helst, tills vi kom till en fest nånstans.
där satt jag mest på ett golv och spelade en skiva med Linda Bengtzing-låtar om och om igen.
sjöng med gjorde jag också,
och hurtigt värre hade vi bestämt att tälta den natten så morgonen efter vaknade jag dödssjuk.

..men det var fint så länge det roliga varade. för roligt var det.
speciellt när jag, Camilla och David blev lite natthungriga, so to speak.
då kom vi på den briljanta idén att sno en chipspåse som vi sett liggandes, oöppnad och förmodligen oälskad, i ett av rummen.
vi kände genast att det enda rätta som fanns att göra i den situationen,
var att ge chipspåsen ett bättre hem.
sagt och gjort.

efter det smet vi ut och hälsade hej då till alla misstänksamt snabbt, men det var det ju ingen som tänkte på.
det går verkligen att komma undan med vad som helst i en cirkulation av endast fulla människor.

ute var det mörkt, klockan var runt två tror jag. som nu, ungefär.
kallt också, slutet av april är faktiskt inte att leka med.
men, Kärsta-elden brann fortfarande och vi satte oss mitt framför den.
vi och chipsen, som tog slut i ett slurp. eller, i ett knaster kanske.

fast, hur låter det när chips tuggas? knaper? ..crunch?

nå väl. till slut blev påsen tom och jag vill minnas den som otroligt angenäm, stunden framför brasan.
det var bara vi, mitt ute i skogen nästan.
vi och en den där elden.
elden, som kanske mest var en glöd vid det laget förresten.

peach & mango kan jag för övrigt inte dricka idag,
jag blev lite.. fördrucken så att säga.

eh.
vad skulle jag skriva?

jo, jag tänkte nog egentligen mest finurla ihop något tämligen ointressant om att jag ikväll dricker lika mycket te som jag också överkonsumerar How I met your mother.
vilket jag, som går att skåda ovan, i all sin enkelhet skulle kunna ha uttryckt i en mening.

vilken tur, säger jag då, att det finns andra biktningsforum än, typ, statusrader på fejjan. tänk så fick jag bara skriva fyrahundratjugo tecken åt gången varje gång jag kände för att lätta på hjärtat.

puh.
något ger mig en intuition av att något i mig skulle överhettas.
förmodligen samma något som gav mig intuitionen.

love & play

2010-12-05T16:33:00.001+01:00

första pratet

2010-11-29T22:50:00.010+01:00

i Polen finns det punkare
men ingen president

precis, precis som jag kände att jag växer nog aldrig upp
satt jag i en stol på golvet av femte våningen inne på Västerås lasarett.
mitt emot mig vilade ett par ödmjuka ögon jag tittade in i för första gången,
hon bar en grå kofta mönstrad av små, runda klockor.

jag snurrade på ormringen runt lillfingret. runt och runt igen.
handsvetten hade gjort det möjligt att röra den.
tittade mest på händerna - och framför allt naglarna - under tiden jag var där inne.
rött. avskavt, glittrigt.

hon rynkade ögonbrynen och sa "nej, det kan jag förstå", frågade mig om mina framtidsdrömmar, ifall jag varit kär och sånt.
utbrast "oj!" när jag berättade om mina syskon och alla spridda åldrar.
"jaa.." log jag nervöst medan jag fortsatte snubbla på orden,
försökte sila ut vad jag trodde skulle vara viktigast att få med. men det var ju så mycket, så många trassel.

aldrig hann jag riktigt avsluta en mening innan tankarna flöt in på andra spår och fortsatte tala utefter dom.

sen tittade hon på klockan och sa
"vi måste träffas tre - fyra gånger först innan vi kan bestämma fullt ut att vi ska fortsätta, du och jag."

då log hon. ett sånt leende som känns som ett varmt och försiktigt finger över kinden.

"men det jag hör är..
komplicerat. det låter som att det varit komplicerat på de flesta håll.
att du därför varit tvungen att bli vuxen väldigt tidigt på några hörn,
medan det fortfarande lever ett barn i dig som inte riktigt fått vara litet klart, och verkligen skulle behöva just det. leva litenlivet färdigt, tills det är redo att gå vidare.

angående själva terapiformen tänker jag..
ja, alltså, du är så verbal och väldigt mån om att prata perfekt.
därför framstår du lätt som något du inte riktigt är.
i och med att du är så vältalig kan hela situationen låta romantiserad och friskare än vad som egentligen kanske är fallet.

därför funderar jag kring att du nog skulle behöva arbeta med en terapiform där pratet inte ligger i fokus.
jag tänker mig att bildterapi skulle kunna vara något."

"oj! ja, det vore nog.. otroligt skönt. jag älskar att teckna.
fast.. jag fick MVG i bild på högstadiet och sen dess har jag knappt vågat göra det. den där prestationsångesten, du vet."

"nej, det är precis därför det kommer att vara så nyttigt. du ska släppa alla krav,
det kommer inte finnas något som är rätt och fel."

det slog mig hårt,
att jag låst in en stor del av min kreativitet.
i små presationsångestfack.

där har de legat medan jag låtsas att jag vågat och öppnat dem och levt allt vad jag kunnat.
medan jag spelade på min inbillade perfektion,
som drev mig till vansinne till slut,
glömde jag bort att jag älskade.

eller,
glömde bort gjorde jag ju inte.
jag kände inuti,
det var där jag drömde och det var där jag levde.

nuets nu

2010-11-29T01:09:00.012+01:00

cat å cat å fin låt å sånt därnt.

idag har jag fikat hemma hos Pär & Anna.
Saga och Lowa skrev önskelistor till tomten.

Saga skrev balettskor, en dockvagn, en docka som skrattar och gråter ("du vet.. en sån här... WOäÄÄÄÄWOääÄÄÄ" som hon beskrev det för mig, innan hon kom på att det var docka det hette), en jättevacker röd klänning att ha på julafton och lite sånt, ganska förutsägbart. typiska sagissaker i all sin charm.

det här var Lowas:

* stor låda med Filip i (Filip?)
* filt
* docka
* Putte dammsuger
* Dolph (deras katt)
* mat
* klänning och kläder
* lilla H står på tå
* lilla rödluvan
* stor traktor
* dockhus med stor bebis

jag vet inte riktigt. mer än att allt vore lite roligare ifall världen fick formas efter Lowas fantasi och begär.

hon vill alltså ha mat, Filip i en stor låda, en stor bebis inklämd i ett dockhus, Dolph (som hon för övrigt redan jagat och torterat dagligen i ett år snart), sina favoritgodnattsagor, klänning och kläder (efter smärre påtryckningar från sin mamma: "..inte vad du vill lyssna på, vad du vill ha i pakeeet" "jag vill ha Lilla H står på tå i paket" "men, en klänning? kläder?" "ja, klänning och kläder") och en filt.

det känns som att det faktiskt kan bli en spännande jul att vänta in.
åtminstone refererat till Lowas plan, det ska bli spännande att se ifall julafton lever upp till förväntningarna hon kokat ihop.

existerar Filip? kommer han att medverka under vår ceremoni? sitter han därmed också i lådan? är lådan lika stor som bebisen?

på tal om det, vem är bebisen vi ska sno och pula in i dockhuset förresten? får Lowa mat, i år igen?

spänningen är olidlig. OLIDLIG.

jag har ett nytt födelsemärke i nacken

2010-11-28T01:53:00.025+01:00

och ungefär hundratjusju blåmärken på vardera knä, samt värk i muskler jag inte visste fanns.
danskvällar ni vet, var och en av dem lever sitt eget vilda lilla liv. hittar nya muskler att forma och tänja till gränsen, så att jag ska gå de kommande dygnen och påminnas lite extra om att jag har en nacke och en rumpa och ett par vader och en hel rygg fylld av rörlighet.

den här lördagen har ägnats helt och hållet inomhus med min familj.
så fint. familjen, som nästan är komplett nowadays. pappa bor ju typ hos oss.
jag tycker om det, saker känns bara snäppen bättre när han är nära.

jag satt i fåtöljen mitt i vardagsrummet. klockan var fem och på pianopallen framför mig stod den gigantiska tekoppen jag fick av nån jag klumpigt delete:ade ut ur mitt liv i somras.
väl behövt, dock vet jag ju att jag borde förklara.
men det är svårt, jag kan inte framkalla känslor jag kände som starkast för två-tre år sedan.

..det kändes konstigt i går, när jag bekantpratade med dina vänner och de fortfarande förknippar mig med dig.

i vilket fall satt jag uppkurad i fåtöljen,
ingenting på benen och tekoppen framför. ICA eco's citron- och gräddte.
pappa låg och sov, mamma satt i soffan bredvid mig.
på tvåan på tvn skulle Veckans konsert med the Soundtrack of our lives precis börja sändas, mysfördrivigt väl tajmat tänkte jag.
gick ut i köket i introt, kom att tänka på Nattiz och Elina och hörde deras röster så himla precis i hjärnan.
hur de alltid ska härma mig när jag sagt tacos. tydligen låter det kul.
..varför vet jag inte riktigt, tacos låter ju fult vem som än uttalar det. takkkåsss, liksom. ett av de mer osmickrande i raden av dessa försvenskade försök till exotism, konstaterar jag nu prompt och bestämt.

hur som helst började jag skratta för mig själv där i köket.
det bubblade upp bara. som det gör ibland.
och lite saknadnypt gick jag och satte mig i stolen igen.
lilafilten över benen och pappa låg fortfarande och sov.
men mamma var vaken, satt där för att titta med mig.
och lyssna. titta och lyssna.

de började spela. Soundtrack of our lives möter Göteborgs symfoniorkester.
vackert, jo. minst sagt. så fulländat på något vis.
jag blev alldeles högtidligt rörd ett tag, för det är ju helt fantastiskt.

hur alla de där människorna valt att samlas på ett och samma ställe
för att förenas i något de alla älskar och lever för. lever, för. andas tack vare.
varje själ lika skör,
för att ställa sig bredvid varann och locka fram det här som alltid kommer att vara den enda egentliga sanna kärleken för var och en av dem.
det enda som helar hålen på riktigt.

samlas,
för att konstruera en gemenskap och ett konstverk menat just för då.

precis nu, är det så här det ska bli.
just nu,
är det här allt som ska vara.

musik är bara ljud,
människor är bara människor,
med känslor som ger impulser som...

musik är bara ljud,
som kommer när det inte går att förklara i ord.
när känslorna måste ta andra vägar för att nå platsen de måste till för att läggas tillrätta.

alla känslor, av hundratals människor på en och samma scen.
som blir samspelta, alla blir ett.

helt komplett. felfritt. ett enda stort pussel av känslor,
ur människor lika håliga som vi.

bit för bit,
läggs på plats.
kittlar mig i nacken.

går det att framföra musik som välter hjärtan - eller ens... skakar om,
då går det att göra vad som helst.

keep that in mind. dröm!
för jag är säker på min sak.
och det slog mig, igen. som så många gånger förut.

idag blev jag varse om insikten i vardagsrummet, nästanknoppandes i fåtöljen.
med blåmärkesknäna vilande mot armstödet.

pappa sov, mamma satt bredvid mig och sa att de lät som Pink floyd.
efter ett tag började Bonzo skälla, i ytterdörren rasslade låset och Nisse kom hem.
han klev in i vardagsrummet med en påse M&M's och frågade om nån ville ha.
"jag!" sa mamma.
"ja meee" sa jag. "är det jordnötter i?"
"mm, de är ju godast"
"mhm"

"..och nu vaknade jag" hördes plötsligt från pappa, följt av ett roat pappafniss medan han nyvaket vant placerade glasögonen över näsan för att kunna lokalisera godispåsen.

en ungefärlig kvart var kvar av konserten.
teet hade hunnit bli kallt, som det alltid blir i den där koppen.
jag tänkte att gitarristen såg ut som Damien Rice,
de spelade All for sale och jag mådde lika komplett.
just då.

det bästa med livet

2010-11-25T01:56:00.002+01:00

är att det kommer en sommar till.

så småningom, ni vet.

att jorden i vilket fall alltid kommer upp ur sin vinterdeppsörja och visar sig från sina bättre sidor.

om fyra timmar ska jag upp.

nyss satt jag och slevade i mig vaniljglass ur paketet.
det blir lätt så.
när det finns i lägenheten inom tio meters avstånd, menar jag.
men det var fint, vaniljglass och jag går bra ihop.

rynkar lite på ögonbrynen

2010-11-22T00:41:00.007+01:00

med Cat Power i hela huvudet.
drömmer mig bort till utomlandsstans. tänker mig att det regnar ute och att jag befinner mig på nåt litet hak nånstans. ensamt, kanske tvåsamt, kanske gemensamt, kanske..

rynkar lite på ögonbrynen,
men tänker sen att alla dagar kan ju inte vara världens bästa heller.
det är ju så och det är ju enkelt och logiskt.
helt enkelt.

1, lite rädd är jag över att jag kanske sårat en fin.

2, igår när jag var på ICA tog jag först en påse med tuggummin, men ångrade mig och bytte ut den mot en liten kvadratförpackning, ni vet. skulle ju ändå bara ha ett tandborstsubstitut för stunden.

sen när jag gått ut ur affären och börjat öppna paketet inser jag att jag öppnar en påse med tuggummin.
jag menar bara ..how? jag minns så väl hur jag la ett litet paket med tuggummin på bandet, och att jag bara betalade för det lilla.

3, i typ ett och ett halvt dygn har jag stirrat på tvättmaskinen varje gång jag varit i närheten, med funderingar kring ifall "mamma inte ska ta ut kläderna och börja torktumla snart".

idag,
mamma: "Stina.."
jag: "..ja?"
mamma: "ska inte du ta ut din tvätt och lägga i torktumlaren snart?"
jag: ".... va? är det jag som tvättar?"
mamma: "..jaaa..."
jag: "är du säker? jag var bergis på att det var du!"

och hon oroar sig över att hon ska bli senil.
det märks ju ganska tydligt vem av oss som har försprånget när det kommer till Alzheimers-synpunkter.

4, det bästa med tiden nu är det jag sysslar med varje torsdag.

5, det bästa med tiden nu är också att jag känner av min kreativitet på ett helt annat sätt än på länge. jag tror vi går ihop mycket bättre nu.

Kanye West och söndagste.

2010-11-21T17:48:00.007+01:00

min andra kopp, vilket - för den som väljer att vara insatt - avslöjar att dagen så gott som bara börjat för min del.
somnade vid småtimmarna, vaknade sent.
på golvet framför min säng stod två vinglas och en inte riktigt urdrucken flaska. två glas julmust, en ögonskuggepalett och melonskal.

dansen ligger kvar i benen sedan igår och jag är rastlös.

kanske skulle ... ja, ta mig en sån där promenad som de kallas.
det är mörkt ute, kallt som Lotso bear-hjärtat i Toy story 3 (jag undrar för övrigt hur många barn som tog till sadistiska åtgärder mot sina gosiga björnar efter att ha sett vad han höll på med i den där filmen) och mina kinder skulle nog må bra av att bli lite frostnypna.

mm, på med mjukisar över strympbyxorna och så ska jag bara ladda över un peu musik i mobilen.
sen får vi se var jag hamnar, jag låter vägen leda mig var den vill!

..mest för att gatlyktorna oftast inte funkar där jag går och därmed gör promenadvärlden lite mer kolsvart än vad den skulle kunna vara.

sundae i sängen

2010-11-19T01:51:00.008+01:00

här ser ni tydligt hur det skulle kunna se ut när jag beställt en sundae med jordgubstopping för första gången.
det är lite krångligt,
eftersom att tungan är i precis samma nyans som såsen.
men ni ser ju hur jag och mina hakor liksom njuter extra effektfullt,
eftersom att jag lindar tungan runt hela glassen.

detta avslöjar nog även därmed mina stora förhoppningar på såsen i fråga,
då jag tycker så mycket om de andra två.

klockan är nollettfemtiotre, jag sitter och målar en glass-, tung- och hakbild i paint.
det är ju verkligen så himla konstigt, det här med min underliga dygnsrytm. jag som alltid ser till att spendera tiden på bästa och mest effektiva sätt.
..

teatertorsdag

2010-11-19T01:14:00.022+01:00

i min mage skvalpar tre koppar glögg som jag drack medan jag tittade på PSL på festival och tänkte oj, jaha, där stod jag mitt i markussmeten och jaha var det dääärför det var filmkameror överallt.
visst känns det allt ganska fint och lite historiskt ändå,
om fyrtio år längtar naiva blåögda hit, till tiotalet.
precis som jag längtar härifrån och fyrtio år bak i tiden.

mitt i natten är den, klockan. och jag måste diska.
det pågår en bananflugefestival kring regionen ena vasken, genom soptunnedelen och till andra vasken runt.
misstänker att den beror på mig.

eller ja,
mig och min inbillade förmåga att kunna stirra rent smutsiga tallrikar genom att blänga lite varje gång jag passerar diskhon.

så. teatertorsdag blev finfredag,
för imorgon ska jag upp tidigt och försöka att inte frysa ihjäl på min jakt efter hennapulver.
eller så skiter jag i det och gängar mig med en burk hederlig, dyr och miljöfarlig rich rose för att ge mitt hår den där fancy touchen jag är ute efter.
because I'm worth it.
vi får se, helt enkelt. tomorrow will tell.

sen kommer min pappa och efter det ska jag och Ems ramla gatorna fram till en festlig tillställning på Oxbacken.
oddsen skvallrar om potential att bli hur mysigt som helst, så det ser jag fram emot.

jag har träffat massvis med saknade människor den här veckan, slog det mig just.
eller. ja. tre stycken, vid två tillfällen.
och vid båda tillfällena åt jag en donken-sundae till lunch.
mmm, det enda som känns värt att köpa på McDonalds är faktiskt just den.
det kvittar till och med vilken topping jag tar, alla är faktiskt lika goda.

...kan jag ju inte säga eftersom att jag inte ens testat jordgubbssåsen än.
spännande, nu har jag ju ett uppdrag att genomföra i min brist på arbetssysslor om dagarna!

mina känslor spelar mig ständiga spratt, men det känns skönt ibland.
det är en karusell och jag är så himla sugen på äventyr.
rotar igenom mammas garderober om nätterna för att hitta plagg att kombinera och göra om,
kreativt kaos-kittlas under huden.
världens finaste tavla har förresten jagat mig i ett år, på tal om längtor.

eller, jag såg den i Örebro för ett år sen och har ångrat mig ett otaligt antal gånger över att den inte blev min där och då.
nu stod den plötsligt bara framför mig. två stora och svartvitt blödande tigerögon kikade storsint på mig genom ett av Västerås alla skyltfönster.
så himla meningen!
och vore jag inte så kusligt usligt luspank i plånkan skulle den hänga på väggen mitt emot min säng redan.
men jag har siktet inställt istället, vakar. den måste bli min.

diska. som sagt.
är så trutt. men jag orkar.
skeva dygnsrytmer har verkligen kommit att bli ett av mina alla attribut.
tänk, om jag skulle gå och bli hurtig och morgonpigg helt plötsligt.
testa på det där fenomenet .. rutiner!!

åh, okej,
framtida och ytterst spännande uppdrag:
1, testa jordgubbstopping
2, skaffa rutiner

sen, efter disken, tänker jag i alla fall lägga mig badkaret,
det är så mycket skönare att tvätta bort sminket när hela kroppen är varm.

en fin konsert vore fin,
jag undrar om jag har puppyeyes nog att locka mig till en Bo Kaspers-biljett.
undrar även vem försöksoffret kan tänkas bli.
jag har två parter att välja mellan.
gissa vilka.
/yngst i familjen-bortskämd dotter

to be continued.

trams

2010-11-17T18:02:00.003+01:00

jag sitter och tuggar på det suspekta som blir av att jag kokar linser, allt vatten rinner över och linserna bränner fast i botten av kastrullen.
kvider vid bara åsynen, men tänker "protein, protein, måste få i mig protein", biter ihop och sväljer.
seriöst. det här är så äckligt att jag kommer att få men, i form av kräkdrömmar eller något liknande.

och om vi ska prata symbolik, för att sätta min matupplevelse in i praktiken på ett lite mer konkret sätt skulle jag nog kunna säga att den är som..

jo. nu har jag det. ni vet,
när man precis satt på sig nya strumpor och trampar i vatten?
precis så kul är det att äta vad jag äter just nu.

till det tänker jag åtminstone göra en separat och delikat portion pasta med kerre. ketchup, vill säga.
det är snö och kallt som tusan ute,
jag tänker inte bege mig ut i jakt på nåt bättre att livnära mig på.

på tal om drömmar förresten,
så drömde jag en fin natten till igår. det var ett lodjur med.

och ikväll tänker jag äta min lyxchoklad som kompensation i alla fall.
så det blir ju fint till slut, trots allt.

catching a tiger

2010-11-15T01:15:00.004+01:00

toklyssnar en låt om och om igen. When I'm alone, med Lissie.
pratar med Emma på MSN. som vanligt. nätterna igenom.
är så danssugen och glad i hjärtat, för imorse fick jag en present på posten!
åh, vad glad jag blev.

helt plötsligt bara.
i där fanns lyxkonfekt (dekorerad med äkta guld, jag ba va!), en fotkräm, en lykta innehållandes en sollampa som jag ska ställa ut i solen imorgon. hoppas den inte fryser ihjäl, en karta över Visby, en informationsbroschyr över hotell Solhem där - på Gotland, filmen Gandhi, ett presentkort från SF på hundra kronor plus en note som avslutades med "allt är möjligt!".

alltså, så himla fint.

på diskbänken står det två dammiga flaskor rödvin från ingenstans, hm.
inte för att jag ska sitta och nattförtära dem,
men jag funderar ändå på ifall de är drickbara. ganska gamla, sa mamma att de var.
de passar nog till min 22 karats-choklad i alla fall.

i sommar.
åh, vad jag längtar till i sommar.
det känns som att saker och ting kommer att ha blivit då. älskart.
cykla, det ska jag göra. ner till Småland om allt blir som planerat.

fast, planerat förresten - jag är ju en sån som är rädd för planeringar.
så.
cykla ska jag, ner till Småland. men spontant och dansant.
en tandem och två grisar! som det ska va.
precis som det ska va.

lyssnar på Ella Fitzgerald & Louis Armstrong.

2010-11-13T02:37:00.007+01:00

det rycker i pappagenerna, de jazziga.
jag vill dansa fint och mjukt och trippa över mysbelysta golv.

drar mig lite i håret. är så trött på det.
funderar nästan på att gå till frisören, för första gången på evigheter.
pagen tappar sin form och det är ju lite jobbigt kan tyckas,
när den för det mesta varit så fin.

ikväll träffade jag en puma och en pirat.
prrrr.

den här bloggen har sexhundratolv inlägg, varav trehundrasextionio är utkast.
sånt ni inte får läsa.
hemligheter.
nu blir ni allt nyfikna, det vet jag.

ikväll åt jag upp en mörk mintchokladkaka och igår drack jag en hel flaska glögg.
jag har gått och blivit lite vintervild, so to speak.
KUL. det här med glögg. kul!

den jag drack igår var smaksatt av äpple och kanel,
och idag såg jag en på Hemköp med en choklad meets chili-kombo. känns ju som att jag borde..

mental läkningsprocess pågår

2010-11-10T01:17:00.010+01:00

rehab.
i två dygn har jag rehabiliterat mig genom att
- gråta ut
- bolla känslor med Pärs fina fina Anna
- äta kladdkaka
- uppehålla tankarna genom att titta på How I met your mother tills jag somnat
- ta svåra och starka beslut efter svåra och starka insikter
- gå i samma kläder (måste komma ihåg att improvisationstvätta diverse plagg one way or another innan jag somnar)
- busa med mina älskade brorsdöttrar
- titta på Toy Story 3
- skratta mycket och gråta en skvätt till den
- dansa med Saga och Lowa till Justin Bieber
- läsa sagor för mina små gryn
och så har jag även lyckas plöja igenom tiotals avsnitt aphus-tv av Jersey shore med tidigare nämnda svägerska.

under uppbyggnad.
so to speak.

idag kom jag också fram till att det ingen skulle kunna överleva en vinter utan humor.
måste skratta åt det.
ta det med en nypa salt.

jag är min starkaste vinge och det här är ruta ett.

jag har precis sett Himlen är oskyldigt blå,

2010-11-04T22:15:00.003+01:00

plötsligt blev allt med tvåtusentalet tämligen ointressant och nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen.

fjärilar i magen

2010-11-04T10:41:00.000+01:00

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

jag är min starkaste vinge.

imorrn ska jag

2010-10-31T23:12:00.012+01:00

1, äta upp min ananas
2, köpa henna
3, hämta ut biobiljetten jag fick för att vara med i en undersökning (tack Västerås stad. en av tusen utvalda! jag visste att jag kunde lita på dig, att du minsann favoriserar mig lite i alla fall)
4, träffa några tokiga på stan
5, cykla hem
6, åka till Willys och köpa quorn

alternativt,
5, övertala tokiga på stan att vi ska gå på bio
6, cykla hem i räserfart av kvällsmörkerrädsla

förmodligen äter jag upp linssoppan mellan punkterna också. och typ. städar rummet.
eller, mer intalar mig själv ikväll att jag nog ska städa rummet imorgon - så att jag fortsättningsvis går runt och mår samvetsbra över att jag faktiskt har klämt in något hurtigt att göra imorgon.

sen.. ja, jag vet inte riktigt varför. men det brukar av någon anledning inte bli så att jag rent praktiskt faktiskt tar mig i kragen och städar rummet,
eftersom att jag redan har fullt upp med att gå och ge mig själv endorfinpushes över mitt hurtiga initiativtagande i och med planen att städa rummet.

förstår ni?

hopp

2010-10-31T22:35:00.004+01:00

vilken gren till min tro på mänskligheten jag än tappat,
hittar jag den alltid åter efter att ha tittat på reprisen av något avsnitt ur Sommarpratarna på SVT play. jag är lika lättrörd som en skål med hummus.

och ikväll ringde Elina.
min andra vinge. älskade underbara kloka och så varma.

favorittjej i favoritköket på favoritteatern

2010-10-31T18:37:00.008+01:00

för en timme sen kom jag in från en springtur i spåret.
det var mörkt nästan överallt på grund av något fel i gatubelysningen,
så stjärnorna syntes klart hela tiden.
sån himla frihetskänsla.

sen värmde jag linssoppa,
och det gör ingenting att den är stark eller lite för varm.
då tvingas jag äta långsamt,
vilket jag tenderar att inte riktigt klara av annars.

i går kom Nattiz hit och fikade.
jag älskar henne så innerligt i hjärtat. min vinge.

närhet är verkligen livsviktigt, närhet från rätt håll.

nu ska pappa åka hem till sig

2010-10-31T15:34:00.002+01:00

oj, vad gråtnödig jag blev.

jag tror att fejkjulen kom igår

2010-10-30T03:08:00.002+02:00

för på ICA säljer de skumtomtar, hos Emma åt jag lussebullar medan vi målade en blåval över baksidan på min gitarr,
och när jag kom hem hade broren köpt både pepparkakor och clementiner.

dessutom blev jag med touch screen-telefon och det är lite roligt eftersom att jag är lillasysterrebelliskt medvetet tekniskt handikappad.

åh, bloggen. om du bara kände vid hälften av allt som snurrar i mig just nu.
du vet ju ingenting.

"alltså, jag älskar kvällar som den här.

2010-10-28T02:24:00.003+02:00

det känns som att jag sett världens bästa film som skapat mig alla känslor,
slutat lyckligt och jag varit huvudpersonen."

ligger på en soffa,

2010-10-24T03:34:00.012+02:00

i en lägenhet någonstans mellan en massa vägar med kryddrelaterade namn.
i Uppsala. eller Pelle Svanslös-town som också skulle kunna användas som benämning på den här stan.

Pelle Svanslös-town. ja.
jag har inte heller nån svans. du behöver inte känna dig ensam, Pellepropellen.

vi är söta ändå, det är okej.

åh, vad jag önskar att Bill och Bull fanns på riktigt.

om de vore människor skulle ju i och för sig elake Måns vara typ Sverigedemokrat Sverigedemokratson och Bill och Bull resten av pöbelgänget.

men i alla fall, om vi leker i Svanslösvärlden for a while.
utan korkade illusioner om ariesvenskar eller fetträdslor eller självmord.

vore skönt att stanna där ett tag.

dricker kopiösa mängder citronte med un peu mjölk i.

strejkar mot tortyrjaget som säger åt mig att mat är dåligt.

äter mig mätt på godis, blir sugen på nåt salt, går till köket, tar en gaffel, öppnar kylen, slevar i mig två gafflar av lunchresterna och väger upp sötsuget vilket i sin tur skänker mig insikten att jag inte är spyfärdig av godismättnad längre och jag trissar därför tillbaka till soffan för att äta ytterligare några äckliga skumsockerbitar för att de är den enda sorten som finns kvar.

lyssnar på P3 Star och tänker att det var fint att känna mig fin i min vita leopardklänning idag.
jag pratade också änglar och diskuterade dimensioner tillsammans med Matte.

eller, han berättade och jag förundrades.

paranötter och brända mandlar.

tusan. som danslycka över tungknottrorna.
knottror. rorororor.

jag lyckas alltid börja gråta av Undercover boss som går på SVT.

2010-10-22T00:18:00.010+02:00

det slår aldrig fel.

koooseLI... t. som Bex brukar skriva i sin Osloblogg. klicka på Osloblogg för att komma till hennes Osloblogg. Osloblogg. Osloblogg. Osloblogg.
alla är klickbara.
generöst!

koooselit. det stavas egentligen koseligt, betyder mysigt och li:et måste betonas i falsett.
Bex är bra koselig.
jag tänker verkligen på henne när jag hör eller på annat sätt kommer i kontakt med ordet,
på samma sätt som jag tänker på Nätli när jag ska äta havregrynsgröt eller Elina när jag ser ett körsbär trippa förbi. och lyssnar på Kristian Anttila.
burris tänker jag på varje gång jag äter dyr choklad och på Camilla när jag ser en giraff alternativt äter potatismos.
hon älskar potatismos.

..för jag ser ju så ofta giraffer förresten, det vimlar av dem på vår bakgård. hujeda mig, ja.
gående körsbär också, skulle kunna säga så att jag.. inte riktigt kan leva utan deras närvaro längre. de utgör liksom partyt i mitt party team.

och jo - varje gång jag gör precis vad jag gjorde nyss, spetsar till mina blogginlägg klämkäckt med engelska uttryck tänker jag på Clara.

annars är jag jättepigg för att jag somnade för några timmar sen. party nap,
en sån jag alltid lurar mig själv att jag ska lyckas ta kontroll över och därmed kunna väcka mig med min inre (icke-existerande) väckarklocka efter typ tjugo minuter.
never works,
men det gör mig inte så mycket för det är ju så obeskrivligt skönt. känslan i att befinna sig precis mellan vaken och sömn.. jag ryser.

jag kommer allt oftare på mig själv med att tänka något .. anmärkningsvärda tankar precis när jag vaknat, dessutom.
vet inte riktigt hur jag ska tolka dem.
idag tänkte jag att jag nog inte skulle ha ätit den där andra falafelburgaren ändå.

1, jag har aldrig ätit en falafelburgare.
2, speciellt inte två.

men it made sense,
när jag svävade mellan stängda ögons John Blund-town och vakenvärlden.

..skrev jag just John Blund-town?

jo. kanske börjar det gå lite över styr det här, trots allt.
egentligen sitter jag bara framför datorn för att spela in Kings of Convenience från Spotify,
musik jag sedan tänker lägga över på mobilen och lyssna på i mitt rum.
Renegade är den finaste låten. och 24-25.

det finns två Oreo-kakor i den här lägenheten. de är mina, sparade särskilt för mig.
tänker att jag kanske borde äta upp mina två Oreo-kakor.
känner någonstans att kakor inte är en sådan där grej som bara borde ligga när de väl finns tillgängliga.
de måste liksom passas på,
ätas upp.
jag vet aldrig när jag får chansen igen. det är en ödesdiger fråga, det här.

John Blund-town?

ne, vet ni va.
ge mig ett dansgolv och en sol. en apelsin också, kanske.
eller Oreo-kaka.

jag känner för att dricka mig lurig på vin

2010-10-19T02:24:00.002+02:00

och dansa över golv, bilda nya bekantskaper.
det är typ det enda jag vill nowadays.
dansa och lyssna på jättehög musik till.

fast så känner jag också för att gå ut och springa i skogen.
och ja,
det ska jag nog göra.

om några timmar.
för nu måste jag sova.

små gryn, pirater och sånt

2010-10-16T22:58:00.006+02:00

det är verkligen svårt att inte bli så mätt att jag tror jag ska spricka när min bror bakar bröd och jag gör linssoppa med curry och äpple.

själva matupplevelsen blir bara lite för mysig i ett mörkt rum med ett ljus bredvid, för att jag inte ska njuta till fullo under så lång tid som möjligt.
och vi är så..
matglada.

i slutet, när jag redan är mätt, äter jag liksom snabbare för att lyckas tugga i mig så mycket som möjligt - som att det skulle hjälpa att hetsäta, som om jag skulle bli mindre fylld liksom.

nå väl,
mat är ju en bra grej.

smsar med Millis om Berlin, chaite och att dansa fötterna av oss.
hon ligger och försöker sova nånstans - hos Jocke tror jag - men kan inte riktigt.
lille grynet.
hon skulle varit här och åkt för att storma ett party någonstans med mig.

så himla mätt.

lille fine:
pirate in a cat suit
den kan man trycka på och mysa till. äta linssoppa, t ex.
eller vara övermätt efter att ha ätit linssoppa, t ex.

livsinjektion

2010-10-14T23:06:00.002+02:00

ikväll tittade Nätly och Mill över för fika,
sen pratade jag med Elina en timme i telefon.

tänk vad ni får mig att växa.

äter russin, dricker te

2010-10-13T00:10:00.012+02:00

ikväll har jag kokat linssoppa och blivit jättesur på en Securitasvakt på Willys.
eller, i omvänd ordning.
först blev jag sur på vakten (men nu är jag glad igen, bör tilläggas) och sen cyklade jag hem för att värma mig med linssoppa.
min familj hyllar min känsla för kryddning,
I'm such a star. borde, hettere, vinna Halv åtta hos mig.

..okej, nu känner jag hur jag börjar låta dryg och byter därför riktning lite tvärt.

hela dagen har jag pillat med radiotexten också.
något som är jobbigt är att jag glömmer bort att jag kan saker,
efter ett tag.
nu ser jag ju att det ser ut att kunna formas fram någonting ur blajet,
men innan jag såg det så.. jag vet inte.
jag glömmer bort att jag kan skriva.
jag glömmer bort att jag kan saker jag faktiskt kan.
lite underligt.

jag kan stirra på texter jag skrivit och tänka att "mm, jo, det där var ju fint men nu kan jag aldrig skriva en text igen. one hit wonder, det var kul så länge det varade".
lite underligt, som sagt. lite dumt i huvet, kanske.

det krävs liksom att jag faller ner i djupet av "det här kommer inte att GÅ!!!!!!!!!1"-ångest, gråter ut lite hos mamma och tänker ett snäpp på allt fint jag fått sagt till mig för att jag ska minnas hur solen ser ut igen,
inse att "okej, dö kommer jag ju kanske inte att göra.. den här gången heller" och ta mig upp, faktiskt ge det ett försök.
voilá.

antar att det är spelet kreativitet som ger mig dessa tornados,
spelar mig borderlinespratt.
att det är så det funkar.

för att kunna skapa något ur roten av mig,
måste jag nästan befinna mig precis på gränsen mellan längst nere och högst uppe.
i crescendot, på något vis. det är något som finns i det känslotillståndet jag måste nå för att kunna.
känna att det finns en mening och hoppfullhet i vad jag nu skapar.

lite för lång är den än,
så jag måste ägna resten av min vakna tid för att kill:a mina darlings. så att säga.
men någonting har den.
ska försöka finna vad och behålla det.
jag kan ju.
ju.

efter ångest kommer solsken. kanske borde jag pilla på gitarren ett tag.
titta,
fin låt.

read me your favourite line

2010-10-11T23:33:00.004+02:00

stålsätter mig inför en vakennatt,
chaiteet är slut och det öppnar så klart en smärre spricka av sorg i mig.
jag har druckit så mycket chaite de senaste dagarna,
det är sanslöst. ständigt kissnödig och så gott som vätskebristad har blivit konsekvenserna.
ja. jo. jag kan ju dricka juice för att väga upp det hela i alla fall.

men nu ska jag lägga mig i badet, sluta frysa och lite sånt tänkte jag.
sen ska jag skriva en Tänkvärt-text.
sista sekunden-tjejen, so to speak.

för tillfället är jag inne i min brainstorming session,
kastar ur mig massa idéer och meningar som blir ett blaj jag ska göra mitt bästa i att försöka forma till att vara något annat än ... ja, ett blaj.

jag förstår inte varför jag prompt skulle födas med pappas tidsoptimistgener och mammas prestationsångestribbor.
explosionskombination!

fast det brukar ju sluta ganska glatt.
så ja. jo. ja.

runt halsen bär jag ett munspel.

2010-10-11T03:22:00.004+02:00

ett litet, litet munspel med fyra hål som jag spelar på ibland när jag kommer på att det faktiskt hänger ett instrument där. precis bredvid hjärtat.

och här om dagen hittade jag en morot i min väska. tror att den legat där i två veckor eller något. odlat ansikte och allt, tänka sig. snitsigt!

värmeljusmörkret

2010-10-10T23:06:00.003+02:00

sitter här och dricker chaite, lyssnar på den här fina nedan och behöver skriva men det är förproppat. stuck. någonting har fastnat. ingenting kommer ut.
måste skriva,
snart börjar jag gråta.
jag kan inte.
jag kan inte.

you were shining light

2010-10-10T14:39:00.004+02:00

myser i min badrock, håret är fuktigt i topparna och badrummet är lika upptaget som jag är kissnödig så jag vet inte riktigt var det här ska sluta.
lyssnar på Angus & Julia Stone i ett mörkt rum och ska snart gå till mitt ljusa rum,
sätta mig framför spegeln och lägga söndagsansiktet.

snart träffar jag prinsessi & pirate och igår hade jag en fin kväll med min Emmavän. ingen synthklubb direkt, men visst var det varmt i magen.
love!

nånting säger mig att jag kommer att bli en sån som alltid har kiwisar hemma hos sig.

2010-10-07T00:15:00.005+02:00

det bara känns så.
på samma sätt som att jag alltid återkommer till ett yrke jag tror jag slutar upp som.

eller, slutar upp är ju lite av ett tokfel uttalande. det låter så dåligt, när jag menar något väldigt positivt.

men ja, den här intentionen som ger mig en kiwiframtid ger mig även diverse vibbar av att jag kommer att bli massör till slut. jag tror att.. någon dag i någon tid finner ni mig i ett rökelsedoftande rum, tända ljus i hörnen och musik i den här (<- klick) stilen uppfyllandes luften. jag känner det i fingertopparna.
non stressful, trygghet och kreativt hantverksutövande.
mjo, nog skulle jag allt klara av det ganska fint faktiskt, det tror jag.
att skapa det intima lugnet och förtroendebandet som behövs massör och kund emellan. <- av någon anledning tänker jag att jag låter som Maria Montazami när jag säger det där.

just nu gör jag något som känns lite farligt och spännande på samma gång.
jag blandar hennafärg som passerat sitt bäst före-datum för ett visst antal månader sen.
kanske är jag ute och jonglerar med bebisar och eldklot på enhjuling svirandes över hal is,
eller så går det faktiskt bra.
time will tell.
wild wednesday!

en måndagkväll av Monopol i köksfönstret på Axel Oxenstiernas gata

2010-10-05T02:05:00.005+02:00

jag är genomsvettig efter två och en halv timme i kurvan osäkerhet, fördärv och total hybris - för att slutligen slussas ner till lagommagen igen.

att sitta på nittio tusen i Monopol-tiotusingar skapar mig en märklig och drömlik form av livsglöd kittlandes i knäna upptäckte jag ikväll.
som född på nytt.
ah.

det är så roligt det där, att spela spel med mina syskon och Anna.
anledningen är att våra personligheter expanderar,
ungefär tio minuter in i spelet märks det så tydligt vem som sitter på Hitlerkontrollbehovet, vem som bjuder sina hyresgäster på te och gratis hyra samt vem som väljer hunden att gå med och sen avbryter spelet för att tina kanelbullar.

ikväll blev jag beryktad som Hitler. hm.
vid närmare eftertanke är det av någon anledning alltid jag som blir kallad Hitler. i diverse situationer utanför spelplanen också.

hm.

nu ska jag duscha,
sen lägga mig i soffan och hinna ikapp Pär och Anna i How I met your mother-avsnitt.

när jag hörde den för första gången trodde jag att det var en Oskar Linnros-parodi

2010-10-02T02:00:00.010+02:00

och vad som går att utvinna ur det förmodandet får tala för sig själv.
men, en viss del i texten är så himla fin. den fångar mig verkligen, jag rullar orden på tungan och ser så vackra bilder framför mig.

jag är lite bitter, för själva låten faller mig inte i smaken.
så.. egentligen önskar jag mest att jag skrivit just den delen själv för att kunna ge den en vackrare melodi som gör den rättvisa. det vore nåt. word!
som man säj.

när allt är miserabelt flyger en ensam drake högt över koppartaken,
mellanmjölk och handeldvapen.
du är inte en i mängden, men jag är en utav dom få som inte lämnar dig
när färgen flagnar på fasaden.
du måste tro
motivet har aldrig matchat ramen
jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
livet är fult. du är fager.
vaken om natten och drömmer på dagen

(imorgon ska jag med Emma på synthklubb i Stockholm. hur fab! sanabahubi)

jag gick egentligen och la mig för tre timmar sen

2010-09-29T00:55:00.002+02:00

men kunde inte sova.

annars har jag kommit på att det som signalerar min sysslolöshet allra bäst är att jag håller reda på dagarna genom att räkna ner till nästa avsnitt av Lite sällskap.
det har liksom blivit min glöd nu för tiden.
Säffles vålnad, Smala Sussie-towns och Filip och Fredrik = what keeps me going.

och chaite.
ofta i kombination med den här fina.

lonelily

2010-09-25T01:08:00.006+02:00

idag fick jag en rosa vattenkokare av mamma, sen hade hon köpt ett te också. älsklingspälsklingsmamma.

jag har blivit ganska duktig på det där,
att förvara mina teer och sånt.
nu har jag plåtburkar till varje ett och min vision är att jag ska fylla en hel vägg en dag.

mitt rum är ett kreativt kaos för jag började möblera om igår och kom inte så långt.
men det gör ingenting,
förändringar gynnar ögat i vilket fall.

nu tänker jag att jag borde göra något åt mitt hår,
kanske henna det imorgon eller något sånt.

har tittat igenom massa mobilvideos,
det finns ett klipp där Nattiz skrattar så mycket att jag till slut skrattar lika högt varje gång jag tittar.
så himla underbart.

tänker på min lille fjantkatt,
han följde efter oss nästan hela vägen till Pär och Anna. lite tokigt.
nu har han inte kommit hem.
hmpf.

lyssnar på Damien Rice och dricker min elfte kopp te för ikväll.
jag är en rackare på det där.
saknar några blåbär och några kex.

pang.

2010-09-15T01:57:00.004+02:00

jag äter en morot i brist på chokladbollar, i brist på chokladbollar och i hopp om gnistan av en existerande självdisciplin somewhere, somehow och det smäller varje gång jag tar en tugga.
låter lite som ett skott och det gör mig sådär ilande stel tills jag kommer på att juste, det är ju ingen fara för juste, jag tog ju faktiskt bort tandställningen för över ett år sedan.

nowadays har jag intagit manteln som dagdrivande parasit och lite roligt är det allt att kunna lyssna på hela Morgonpasset från vinkeln sängen.
synd att jag aldrig vaknar i så god tid att jag ens hinner lyssna på Morgonpasset, bara.

tur för nedladdningsbara radiointervjuer.

men du, du sätter höstsolen i eld

2010-09-07T23:04:00.004+02:00

av någon anledning sitter jag och spelar Håkan Hellström-låtar på gitarren.
går igenom sista förkylningsfasen, det är så fint med heshet så det blir mysigt att sjunga till.

nån sa nån gång att ifall jag vore en låt skulle jag vara Rockenroll, blå ögon - igen.
varför vet jag inte riktigt. men jag blev smickrad, orden rock'n'roll och blå ligger i fin kontrast till varandra.

dricker gammalt te som stått här hela dagen,
borde kanske gå och hämta nytt.

imorse låg jag under täcket, lät de där rock'n'roll-blåa dansa runt i rummet medan jag lyssnade på Jenny av Jonas Gardell.
sen åkte jag till Hallsta, köpte müsli och efter det hjärntvättade Camilla mig till att äta en massa pop rocks.
det var ganska skoj. poppar i munnen, liksom.

hearts

2010-08-22T17:38:00.003+02:00

idag låter jag Killers fördriva tiden medan jag kastar upp kubbpinnar i träden tillsammans med familjen.
igår kväll bilade jag hem från Sura tillsammans med Camilla, i bakgrunden låg Alberta Cross och mina vader skrek av mixen torsdagens joggingtur + fredagens dansfasoner.
när jag kom hem åt jag saltlakritsströssel. un peu glass också, men ytterst lite för när salmiak i garneringsform är på tapeten behövs inte så mycket mer.

nu upptäckte jag av en slump att min Pärbror planerade actionfyllda terrordåd, bestående av en närgången dammsugare och min ouppmärksamhet, bakom ryggen på mig.
fast den planen blev ju inte så mycket av med tanke på att jag minsann fick syn på honom i precis rättan tid. aha! mina lillasystergener ger mig utmärkta detektivvibes.

annars tänkte jag om jag kanske skulle ta mig en joggingtur igen,
göra en hurtbullesmoothie (hallon, blåbär, ägg, havregryn) och leka fit for fight.
sen ska jag skriva en radiokrönika för första gången på hela sommaren.
puss.

fina saker av idag

2010-08-18T21:37:00.006+02:00

1, i regnmolnsvädret dök Lowa plötsligt upp i ett fönster, tokskrattade och tryckte upp näsan mot det.
Lowa är vad ena hälften av det finaste i hela världen består av.

2, jag köpte en klänning. nu äger jag dig, little blackie med spetsärmar och ångestfodraltightness.

3, sen hörde jag en pingellåt av Lisa Pedersen - Peaceful sound. var som helst på den här meningen klickar du om du vill höra.

4, ...här skulle det stå något mer. men jag minns faktiskt inte.
nå väl. äppeljuice drack jag ju, det måste onekligen klassas som något fint.

lite grått i bröstet.
behöver nog bara sova, vakna till solen och så.
en till fin låt,
den hörde jag igår när jag, Nattiz och Camilla var ute och svirade i sommarkvällen, regnet, förbi godisaffären i Hummelsta och till Stockholm i natten.

eskimo friend

2010-08-10T00:05:00.006+02:00

sitter och kollar igenom foton, tänker på något Micke Larsson sa en onsdag innan jag slutat skolan. någon dag efter att jag varit hos rektorn och bestämt mig för att hoppa av. han pratade om.. vad pratade han om? det var så mycket. men jag blev tårögd.
han visste inte än att jag inte skulle finnas kvar i höst.

i alla fall började han med att berätta han att han kollat igenom min fotomapp. han pratade om en ständig nyfikenhet i bilderna, om att han slagits av hur många de var. om att det låg något precist och brinnande i mitt fotograferande.

han pratade om att en konstnär skapar med vilket verktyg som än finns till hands; finns det en penna skriver hon. finns det kol tecknar hon. finns det en kamera fotar hon. sedan fortsatte han på det spåret.
i all sina symboliska diffus, alla dessa metaforer. något om en kraft och ett kreativitetsrus som kan bli maniskt och slå ut i tornados ifall jag inte kontrollerar det.

här fick jag en feeling av att han någonstans ville komma till att jag var psykiskt sjuk, frågan är ju i och för sig vad som är sjukt och vad som är friskt. det sa jag också.
då tittade han lurigt på mig och kontrade han med att schizofreni egentligen bara är ett beteende, något abstrakt som lägger sig som en sinnesstämning. inget konstant.
sen jämförde han mig med Jens Assur och avslutade med att berätta att han höjt mitt fotobetyg efter titten i mappen.

gosh.
det finns ingen lärare som lyft fram mig, skuggat mina strålar så att de ska lyckas tränga igenom till fullo, så mycket som han gjort.
jag kommer verkligen sakna honom, dessa evighetssamtal.

tjufyra. tjufem.

2010-08-08T18:30:00.004+02:00

har allt gått och blivit lite tråkigare eller är det bara söndagen och sockerbristen som spökar?

jag vill ha kakor, glass och sällskap.
nu åker jag till ICA för att leva loss på mina trettiosju och femti.

fjärde veckan

2010-08-05T13:41:00.003+02:00

jag har precis skrivit min sista påa/ava.
igår hade jag min sista sändning,
Lars Wallin och jag pratade livet. sicken solstråle.

vad gör jag nu då? jo, tänker på Nattiz. det gör jag.
hoppas hon ringer snart.
ring, raring, rihing!

nittitre komma sju megahätsch

2010-07-28T19:26:00.004+02:00

det finns få stunder som slår de jag drabbas av när jag vaknar upp efter att ha sovit såna där helt oplanerade tupplurar.
lite grusiga ögon men en lättare hjärna, ljusare sinne, än vad som var när jag somnade.
lite mindre explosionsartad, mindre svart.

nu ska jag göra klart allt för jobbet imorgon,
skriva manus och sånt.
klockan tretton noll noll, peeps. då är det jag som hänger med Bamse. och Sunes farfar. i radio, läs rubriken för kanalen.
heja heja!

han har faktiskt en egen Wikipediasida, den där Olof, här <-.
wow.

pillar på gitarren.
på handen har jag ritat ett hjärta,
och snart ska jag cykla till Willys med mina älskade bröder.

dagarna springer,
nu har jag bara sju arbetsdagar kvar.
heja heja. heja heja.

ikväll är det jag och billie

2010-07-26T22:38:00.003+02:00

och för varje sekund som går saknar jag dig mer.
kör försiktigt, älsklingsälskling.
min vinge.

give me a left cheek kiss

2010-07-26T20:18:00.000+02:00

jag dricker ICA eco-te och äter en klubba.

2010-07-25T22:47:00.003+02:00

är så trött att jag nästan inte orkar lyfta koppen.

idag har jag hälsat på finaste Ida Överallt som var kattvakt åt L8,
och därför även skötte hennes torp.
ohmy, jag har aldrig vistats i ett sånt mysigt krypin.
ett riktigt gammalt soldattorp med öppen spis i underbart.. amish without being too amish-stuk.
så fint. hon bodde bredvid en hästhage och huset hade varken dusch, toalett eller tvättmaskin.
sporadiskt och banbrytande från hela stadspulsen. älskart.

havrekakor åt vi också, och vårrullar.
jo. det var mest det jag ville säga.

om ett och ett halvt dygn flyttar en av mina fina,
tar Göteborg med storm.
ihk.
jag är lycklig så länge du är lycklig,
och eftersom jag vet att det är dina drömmar som ber dig komma
blir jag ju glad.

men iallifall. det där lilla grävande fortsätter gnaga.

fisk

2010-07-22T21:11:00.003+02:00

nyss åt jag två makrillmackor och jag har aldrig någonsin i hela mitt liv blivit påmind om hur gott någonting smakar.
ah, tack och lov för att jag vegetarianar på skoj när det vankas fisk. och räkor.

sen, när jag ätit upp mackorna gick jag till spegeln och tänkte "hoppas det blir fult väder imorgon så jag kan ha de här kläderna".
så, nu hoppas vi folk. som att vänta på en lottovinst!
kleggkvavt eller lite gråmulet.
what will turn up? heja heja sura moln.

jag undrar varför Paint frågar ifall jag vill spara en teckning när jag inte ens ritat något på den. hm.
och sen undrade jag någonting annat idag,
vad tusan var det..

jag satt i fåtöljen och kollade på Scrubs.
och undrade något.

...
rackarns. jag gillar ju mina undringar, inte att glömma bort dem.

körsbär

2010-07-21T21:13:00.004+02:00

inatt drömde jag att jag satt i bilen, bredvid mamma som körde. morfar hade precis dött och mamma hade uppenbarligen körkort fortfarande; som för nitton år sedan. men jag var lika gammal som jag är nu. minns att jag sa att jag älskade henne, att känslan var så vacker och jag minns att jag ville sätta på den här låten, för att den fångade ögonblicket. men jag.. jag hade ingen skiva tror jag.

men hörrni

2010-07-19T00:27:00.003+02:00

jag äter en så himla god macka och är så himla trött men måste skriva så himla hurtiga grejer till morgondagens himla sändningar.

eller, mest läsa in dom (en filmrecension) i en hemlånad MP3 och låta superpiggt proffsig.
lycka till.

god natt.
not yet.
men snart.

min säng är fylld med så himla mycket kläder också, bara för att en viss kaka ringde precis när jag tömt en garderobslåda för att rensa. hon skrek "sluta rensa kläder och umgås med oss, annars får du spö!!!!!!" så jag kunde ju inte göra så mycket annat än bita ihop och hålla god min.
tvingades baka en kladdkaka och låtsas ha kul i två å'n halv timme liksom, sån himla pärs.

var så god borde nästan stavas schego.
puss.

men nu känns allt lite bättre för nyss kom Jenny till mitt jobb.

2010-07-16T14:15:00.003+02:00

2010-07-16T13:17:00.001+02:00

förresten ringde pappa mig idag.

2010-07-13T00:11:00.004+02:00

jag somnade typ direkt när jag kom hem i eftermiddags (att vandra från sommarlov till jobbartider = avgiftning) och han ringde som han gör ibland när han blir lite sällskapssjuk så där.

mene,
jag var ju inte vaken som sagt.
svarade dock i alla fall, inte med ett hej eller nåt utan med ett bitskt "JAA, jag ÄÄÄÄR VAKEN!".
undrar om vi fick ett trevligt samtal sen, jag minns faktiskt inte. för jag sov.

hehe.
somliga upprepanden blir rutiner till slut, efter dessa ständiga skolmorgnar av djup sömn kantade av tjatandes föräldrar.
hujeda mig va! dagens stinor, de kan då verkligen inte sköta sig.

under mitt pingvinparaply

nä vänta vet ni va

mat som är fin

mat som är fin

emma + stina + morris på utflykt

jag och midsommarstunden

mat som är fin

such a silly boy

jo, jag vet vad vi kan göra! dra lite över min pingvinfarm till höger så ser det ut som att de dansar.

kom ketchup

söndagssammanfattar:

tänkte kanske klippa mig. och skaffa mig ett jobb.

jag äger tretton kronor.

två hallon och deras myrkompisar

nytorktumlade trosor om rumpan. en varm sista västeråskopp te innan jag åker.

tigern livet fallet klivet

denise.

hej hujeda mig

jag vill ha senaste numret av Galago,

fisk

call us colours

trött.

jag har det bara bra.

jag ska åka på äventyr imorgon.

en kokosnöt,

jo, en sak till.

happy. thank you, more please

diskolördag

i en koja på ett golv

ikväll är The Smiths det enda som får höras, Morrissey den enda jag vill känna närhet till.

som tusen nålar och lilla döden. och allt det där

jag har precis laddat över en massa musik på mammas mobil,

ikväll har jag köpt två avocados

kärlekssånger

åtta minuter över fyra.

vet ni?

stjärtchup

mätt på Västeråsfett och hög på koffein

Janne och jag

jag och jag och vår älskade vän kvällskviststvisten

karusellkänslornas, tröttögonens och sovugglans bikthörna

you know you've been away too long when your penis smells like a cheese doodle

radio dept hela dagen.

klockan jättenatt,

love & play

första pratet

nuets nu

* stor låda med Filip i (Filip?)* filt* docka* Putte dammsuger* Dolph (deras katt)* mat* klänning och kläder* lilla H står på tå* lilla rödluvan* stor traktor* dockhus med stor bebis

jag har ett nytt födelsemärke i nacken

det bästa med livet

rynkar lite på ögonbrynen

Kanye West och söndagste.

sundae i sängen

teatertorsdag

trams

catching a tiger

lyssnar på Ella Fitzgerald & Louis Armstrong.

mental läkningsprocess pågår

jag har precis sett Himlen är oskyldigt blå,

fjärilar i magen

imorrn ska jag

hopp

favorittjej i favoritköket på favoritteatern

nu ska pappa åka hem till sig

jag tror att fejkjulen kom igår

"alltså, jag älskar kvällar som den här.

ligger på en soffa,

jag lyckas alltid börja gråta av Undercover boss som går på SVT.

jag känner för att dricka mig lurig på vin

små gryn, pirater och sånt

livsinjektion

äter russin, dricker te

read me your favourite line

runt halsen bär jag ett munspel.

värmeljusmörkret

you were shining light

nånting säger mig att jag kommer att bli en sån som alltid har kiwisar hemma hos sig.

en måndagkväll av Monopol i köksfönstret på Axel Oxenstiernas gata

när jag hörde den för första gången trodde jag att det var en Oskar Linnros-parodi

jag gick egentligen och la mig för tre timmar sen

* stor låda med Filip i (Filip?)
* filt
* docka
* Putte dammsuger
* Dolph (deras katt)
* mat
* klänning och kläder
* lilla H står på tå
* lilla rödluvan
* stor traktor
* dockhus med stor bebis